Tröst

Det finns dagar då E får sitta alldeles för länge framför en film, då ännu en kissolycka som flödar åt alla håll känns som just en för mycket, då inget kaffe eller det sötaste wienerbröd hjälper upp situationen, eller botar den segaste tröttheten, som får tårarna att trängas i ögonvrån. Idag var en sådan dag. Tack och lov är den snart slut. Det är den bästa trösten.

En fråga på ålderns höst (nästan)

Hörni läsare av denna blogg, jag blir glad om jag får flera kommentarer. Det är så länge sedan det trillat in en endaste liten kommentar. Inte för att jag är så flitig med mina inlägg heller, och visst är det roligt bara att ni läser också, men det skulle onekligen kännas mera sprittande med ett litet ord från någon av er.

För att göra det enklare så har jag en simpel fråga till er: Kan man vid nästan fyllda fyrtio år (ja,otroligt nog är jag snart där!) köpa sig ett par färdigt slitna och lappade jeans, eller är det ett alldeles för ungdomligt plagg för någon som nog kan kallas "tant"? Jag har länge gått och sett trånande på ett sådant par i en butik, går i svängar runt dem, petar lite på dem och lämnar dem sedan där. Jag har inte provat dem, de kanske inte ens passar på mig, men jag gillar dem på hängaren i alla fall- om jag bara inte är för gammal för dem.

Gul

På café med lilla E. Expediten frågar om hon vill ha grön eller röd "Trip". E svarar:  "Mmmmmm...GUL!"

Jag älskar henne så innerligt.

Dagens leende

Det lilla barnet som ville ha sina somriga solglasögon på, när vi begav oss ut i vinterkylan och eftermiddagsmörkret. Flera leenden mötte oss när vi gick in i butiken. Moderskapet är en god träning i att inte bry sig alltför mycket om vad "folk" kan tänkas tycka och tänka.

Stor flicka

"Jag är en stor flicka. Jag har vuxit, jag är en stor flicka. Som mamma...och mommo... och Eva". Min pratsamma lilla flicka med tusen miner och ansiktsuttryck har kavat spatserat fram utan blöja idag. Hela dagen, även de många timmarna på stan. Utan ett enda missöde. Jag är så stolt över henne. Som för att ytterligare understryka sin stormstegsutveckling räknade hon galant till fem idag. Upprymd över dagens blöjfrihet ställde hon sig sedan vid läggdags upp i sängen (= föräldrasängen) och deklarerade att hon inte behöver tutten (nappen), slängde den i en vid båge, och sade att hon vill sova i sitt eget rum, i egen säng. Utflykten till den egna sängen, i det egna rummet, varade inte så länge, men det var uppenbarligen ett spännande försök, som utlöste en lång pratstund om hur stor E är, hur mycket hon vuxit, hur mysigt det är i det egna rummet, även om det inte var riktigt tillräckligt tryggt för övernattning ännu.

Jag blir riktigt upprymd själv över alla förändringar. Jag har gruvat mig för både blöj- och nappavvänjning, men börjar inse att min lilla unge är en väldigt förståndig typ, som nog kommer att klara av det hela så småningom.

Symaskin

Det här MÅSTE du blogga om, sade min lillasyster, när jag satte mig vid symaskinen och sydde mitt livs första plagg. Det blev bra, vilket kanske är mera tygets och modellens förtjänst, än sömmerskans. En tubhalsduk döljer ju barmhärtigt eventuella brister i sömmarna och ligger på just rätt svårighetsgrad för mig. But I did it!

E

Häromdagen hittade jag två, nätt och jämnt framstickande, nya tänder i husets sötaste mun. Kanske förklarar en del... Samma dag fick jag också höra de mysiga, gosiga, fina orden: "jag tycker om mamma", uttalade med eftertryck och värme i blicken. Om jag hade valt annorlunda den förmiddagen och gjort som jag först hade tänkt, det vill säga uträttat ärenden på stan, hade jag kanske missat den lugna stunden på soffan som gav plats för orden som värmde en ganska trött mammas själ och hjärta.

Jag har nästan varje dag några roliga repliker på lager att citera för min man när han kommer hem. Eller vad sägs om exempelvis denna klokskap:
"De for in i magen tillbaka. Magen behöver plommon" (sagt efter ett toalettbesök som inte gav önskat resultat).

Omsorg

Min mamma har varit på besök några dagar. Vårt hem är vackrare efter att hon varit här, i flera avseenden. Hon väcker min vilja och lust till kreativitet och till att skapa ett hem att trivas i, något som jag alltför ofta tappar bort i en splittrad, och ibland ensam, vardag.

Spår av skönhet
där du går.
En liten hand,
men stark och tålig.
Jag vet att de där
händerna
ofta
knäpps till bön
och det 
är det allra vackraste.

En perfekt dag

Det finns perfekta dagar, när kärleken, tålamodet och tiden räcker till och mer än så. Idag var en sådan dag. Jag känner mig avundsvärd. Ni vet, så där som man ibland ser på andra och önskar att man vore mera som dem, eller att ens liv var mera som deras. Idag känner jag mig som en av dem.

Kullerbytta

E:s ordförråd växer hela tiden och hon överraskar mig ofta med nya ord, som jag inte har vetat om att hon kan. Till mina favoriter i E:s vokabulär hör ordet: "kutterbylla", ett av de ord som inte ännu är på rätt köl, men som låter så roligt när hon säger det. Det handlar förstås om kullerbytta. Varken ordet eller själva handlingen är särskilt lätta att få till, men innan jag vet ordet av kommer E att behärska båda delarna.

Flickan min

När du skrattar så mycket
att det sprider sig i hela din kropp
och i hela ditt väsen,
när din mjuka hand kramar min,
när jag ser dina glada ögon
förtroendefullt
vändas mot mig,
när du kryper ihop i min famn efter frukosten
medan jag läser tidningen,
när du trallar och sjunger dina egna sånger,
när jag ser dig söka kontakt med andra
på ditt eget oefterhärmliga, gulliga vis,
när jag ser dig tillsammans med andra människor som jag älskar,
och ser att de har öppnat sina famnar och hjärtan även för dig,
då står jag i ett varmt vattenfall av lycka och tacksamhet.

God natt

Låt ditt hjärta finna vila
åtminstone om natten.
Sluta jaga fram genom livet
åtminstone om natten
och låt dem komma till ro,
dessa begär
som nästan gör dig tokig,
försök förmå dina ambitioner
att gå till vila
åtminstone om natten.
Överlämna dig
med kropp och själ,
överlämna dig slutgiltigt,
utan förbehåll,
i Guds händer.

Dom Helder Camara

Komplimang

"Mamma har fina kläder". Det var E: söta konstaterande igår kväll när jag höll på att lägga henne. Vi låg där i lugnet och mörkret och så yttrade hon den fina komplimangen. Man kan inte låta bli att undra vad som rör sig i barns sinnen i övrigt.

Efterrapport

Om vi säger så här; vi är fortfarande tre i vårt sovrum.

På prov

Det är en spännande natt i natt. Min lilla, lilla flicka sover för första gången i sitt liv i eget rum. Jag säger att det är bara på prov. Åt mig själv alltså. Om jag måste springa mellan rummen mera än två gånger i natt så kanske vi väntar ännu en tid. Det här barnet hör nämligen inte till den grupp barn som sover hela nätter. De senaste veckorna har hon inte heller sovit i egen säng, så jag vet inte varifrån impulsen kom att plötsligt fråga henne om hon ville sova i eget rum. Hon var väldigt mycket med på noterna till en början, men protesterade bestämt och ganska oroligt när jag började smyga mig ut ur rummet. Sömnen tog ändå överhand så småningom och hon har vaknat bara två gånger efter det, vilket är helt normalt i detta hus. De nattliga uppvaken brukar börja där runt 01.30, så få se hur det blir i natt. Min gissning är att det ligger två personer i E:s rum på morgonsidan och bara en i den stora sängen.... Men vi får se!

Tankeflöde

Omfamna dig själv
ta dig själv på allvar
men inte ett alltför stort
de brister som du kämpar så hårt för att dölja
och
eller övervinna är kanske inte 
ditt största hinder
utan den där rädslan för att göra 
fel 
så stark
att den hindrar dig från
att göra
rätt

Minnen

Det finns så många ögonblick, i tillvaron med E, som jag skulle vilja etsa fast i mitt minne för evigt. Den där glittrande blicken, som kikar fram under mössans blommiga kant, när vi är ute och hon hittar något intressant som hon vill att jag också ska se. Det där leendet med spetsiga, vita små tänder. Den där lilla, starka handen och rösten som säger "hålla handen", och så smyger hon in sin hand i min. Oräkneliga, tusentals gånger som jag bara vill minnas, men redan håller på att glömma, av miner, ord, gester, känslor och delade upplevelser. Så mycket som redan bleknat i minnet från den första tiden.

Utveckling

E har börjat använda ordet "jag". Min stora, lilla flicka!

Jesus och barn

Det finns en barnsång som varit min favorit genom alla tider och till min stora glädje har det blivit den sång som E allra helst vill höra vid läggdags. Kanske är det den berättande tonen i den, eller undertonerna av ljus, glädje och välkomnande kärlek, som gör den så tilltalande.

Vem är det som kommer på vägen,
det lyser så grant om hans hår?
Jo, det är ju mästaren Jesus,
till honom, till honom vi går.

Och barnen de sprang från sitt hopprep, 
från fästning av lera och strå
och mammorna trängdes kring Jesus
på armen de bar sina små.

Men då sade Jakob och Petrus,
gå bort ifrån Jesus, ni stör!
Ni knuffas och skriker och bråkar
och han ska predika så hör!

Nej, nu ska jag inte predika.
Nu vill jag ta mot mina små,
ty sådana tillhör Guds rike,
välsignelsen måste de få.

Så tog han då barnen i famnen 
och log och välsignade dem,
hans ansikte lyste som solen
och glada gick mammorna hem.

Den sista versen påverkar mig alltid likadant och jag föreställer mig hur det kändes för ett barn att sitta i Jesu famn, och numera också hur det kändes för mammorna att få se Jesus ta deras barn i sin famn ,och ge dem av sin tid och närvaro.

Gungmatta

Gungmatta, sade E plötsligt vid gröten ikväll, och viftgungade ett ark hushållspapper av och an i luften.  Ett mycket beskrivande ord för hängmatta, tyckte den roade modern

Stök

Jag har börjat formulera en teori om att barn kommer lättare igång med lek om det är lite stökigt, lite saker som ligger framme här och där och lockar, inte alldeles för undanstädat och barskrapat.

Vad tror ni? Har jag rätt eller är det bara en dålig förklaring till varför det ser ut som det gör här hos oss?

En vän

du är Guds ansikte för mig
när jag glömmer att
hans blick är kärlek
att vila i
 

Festmånad

Jag höll på att skriva att juli går mot sitt snabba slut, när jag plötsligt drabbades av insikten att juli redan kom och gick. Därför kommer här julis fem fina:

1. E:s 2:a födelsedag, en festlig och glad dag. Flera gånger under veckan som föregick den stora dagen fylldes jag av en innerlig tacksamhet över att jag fick bli mamma till E.
2. En oväntat rolig abi-träff i hemtrakterna. Människor som jag inte sett, som inte sett mig, på 20 år och som man antagligen inte kommer att träffa de närmaste 20 åren heller, ändå en varm och hjärtlig stämmning. Lite nyfiken, mycket öppen.
3. Kära vännens 40-årsfest. Hon blir bara vackrare. En av de bästa egenskaper hon har är att hon lockar fram också mina vackraste sidor.
4. Kusinträffen, som också den var oväntat rolig. Skulle inte ha känt igen en del av mina kusiner om jag bara råkat möta dem någonstans. Intressant.
5. Gårdagens spontanutflykt med båt, ut till sol och sand. Havet som bredde ut sig åt alla håll. Värmen som spred sig i kroppen, tills den kändes alltigenom stark och glad. De vackra barnen, vännernas och vårt eget, som lekte av hjärtans lust. De söta jordgubbarna och sedan som kronan på verket, en dotter som somnade 18.30!

Fem fina i juni

1. Min kära systersons konfirmation. Kanske framförallt att få vara där, dela tillvaron med de mina i den landsändan lite grann, få umgås, prata och skratta.
2. Några dagar på jobb gav välkommet tillskott i kassan och var faktiskt en humörhöjare även i övrigt.
3. Träff med en barn- och en ungdomsvän, den ena så olik mig, men ändå viktig. Den andra en speciell hjärtevän, som jag ofta saknar.
4. Besök hos frissan. Ljuva lyx!
5. Midsommarvädret, midsommarmaten, midsommarsällskapet!

Födelsedag

JAG SER DIG NÄR DU SOVER

Jag ser dig när du sover
så lätta andetag.
Vill ligga här bredvid dig
när natten blir till dag.

Du ligger tätt intill mig
din hud är mjuk och varm.
Jag känner sådan lycka
att ha dig i min famn.

I morgon när du vaknar
då vill jag se dig le,
förväntansfullt mot världen
och allt vad den kan ge.

Vill skydda dig mot ondska
och finnas där för dig.
Att stötta dig i livet
är ett löfte ifrån mig.

Men fortsätt nu att sova
min underbara tjej
För ännu råder natten
och jag vakar över dig.

 

 

Attityd

Jag bad lilla fröken slänga ett skräp, varpå den lilla steg upp, korsade armarna, såg bestämd och lite eftertänksamt trumpen ut, och sade rakt ut i det blå: "ork int, nää-e"!

Är det inte lite väl tidigt att få höra sådant? Jag höll på att fnissa mig av stolen, vilket hon förstås märkte, trots att jag försökte släta ut anletsdragen, så sedan fick jag höra det ganska många gånger den dagen...

Arv

Jag tvättar maskin efter maskin av gammalt, vackert skimrande linne. En del av det har minst ärevördiga hundra år på nacken. De är omsorgsfullt manglade och vikta så att man nästan skär sig på kanterna, men ack så smutsiga och inte särskilt väldoftande. Ingen ljuv lavendelarom här inte. Inte än i alla fall. Jag stuvar in ett nytt lass i maskinen och tänker på forna tiders kvinnokraft.

Jag, som aldrig ens ägt en mangel (och sannerligen inte känt någon större åtrå efter en heller), har alltså blivit förvaltare av denna skatt, vars värde jag inser och uppskattar även om jag mycket hellre står vid spisen än vid strykbrädan/mangeln.

Hälsa

"För själens hälsa är de små, ja till och med de minsta glädjeämnena av stort värde".

Till dagens glädjeämnen hör att jag just satt ute i solen med en kopp kaffe medan dottern sov. Blommorna i trädgården blommar och grönskar med en otrolig livskraft och jag tror och hoppas att den kanske smittar om man sitter där tillräckligt länge...

Blomster

Jag blev nyligen påmind om den presentation jag hade som inledning på min allra första blogg. Ungefär så här löd presentationen:

Jag är en liten blomma,
inte stor och prunkande.
Jag hörs inte mest,
jag syns inte bäst.
Jag sträcker mig mot ljus och värme
där de finns.

På tal om blommor så önskar jag att det vore möjligt att skapa en länk till den syrendoft som fyller vår trädgård, men som alldeles för snart närmar sig sitt slut.

Fem fina i maj

 Maj rusade förbi och får en liten sammanfattning här i min traditionsenliga månadens fem fina:

1. Resan. Jag och E hälsade på kära vänner i underbara, blommande Lund. Min dotter är bästa ressällskapet!
2. Allt som spirar i trädgården, där jag får gå på upptäcktsfärd.
3. Jag och maken upplevde, och blev upplivade av, en fin (barnfri!) konsert.
4. Systra- och morbesök.
5. Syren- och äppelblom.

Äntligen

Så mysigt det känns att slå sig ner vid datorn och alla bloggar igen. Och så enkelt det är att kolla upp olika saker och sköta ärenden när nätuppkopplingen fungerar även här hemma.

Snubblade över en sång med rubriken "Bön är mitt hjärtas modersmål " idag. Jag tyckte att det lät så rätt, så gott, så skönt, så det som jag innerst inne vill, att jag avslutar dagens inlägg med att citera sången, men det är framförallt rubriken om tilltalar mig.

Bön är mitt hjärtas modersmål,
bär varje suck till himmelen.
Längre än något annat når, når den,
och Gud, 
du känner den. 
Sucken förstår du, varje ljud.
Sucken, som rör ditt hjärta, Gud.

Den suck som inte funnit ord
bär jag, i Jesus, fram till dig.
Att du är lyhörd, du är god, 
tror jag vill ge ett svar till mig.
Och, trots mitt knappa ordförråd,
svarar din kärlek full av nåd.

(Charles Wesley, tolkad av Tomas Boström)

Soon, very soon

Jag är snart tillbaka!

Väntan

Jag har ofrivillig nätfasta eftersom vår nätanslutning inte fungerar för tillfället.

Kropp och liv

Det började med att jag läste Underbara Claras (ja, hon är faktiskt underbar) blogg och kommentarerna till ett inlägg där. Därifrån halkade jag in här och hade både roligt och kände mig lite träffad. Det här är den första våren i mitt liv som jag med all tänkbar tydlighet känner mig medelålders. Den där glansen och skönheten som kommer sig bara av att man är ung och glittrande, relativt bekymmerslös och utsövd, snabb, mjuk och smidig börjar faktiskt, riktigt på riktigt, höra till förfluten tid. Det är underligt att det känns så annorlunda att vara i den ålder jag är nu, än jag trodde när jag var yngre, och kroppens åldrande överraskar mig. Jag hinner liksom inte med. På något sätt är det som om man blev äldre i ett slag bara av att få barn. Barnets utveckling sker så snabbt att man plötsligt blir medveten om tiden på ett nytt sätt och man inser att tiden lämnar spår också hos en själv, även om det sker mycket mera smygande än hos ett barn.

Om jag inte vore så trött skulle jag kunna vidareutveckla resonemanget här. Alla de där tankarna jag tänkt på sistone om utseende, skönhet och åldrande, men jag ska välja klokt och gå och sova skönhetssömnen istället.  God natt!

Vardag

"Det krävs mod att förstå att livet är upprepning, och att detta är livets skönhet." (Sören Kierkegaard)


"Nu sluter sig vardagens rymd kring oss två, lik en len lätt dimma.
Är du rädd att bli fånge, är du rädd att drunkna i det gråa?
Var inte rädd: i vardagens innersta,
i allt livs hjärta,
brinner med stilla nynnande lågor en djup, hemlig helg." (Karin Boye)

Solen som medicin

Vintern är ett sår som våren sakta läker.

Vokabulär

Det nyaste ordet i E's vokabulär är: "såsrå" (hårstrå)! De mest frekventa orden är famn, dicka (dricka), sitta här (kombinerat med blickar och gester för att få mig att sitta bredvid henne), lång (ett intressant ord, tycker E), hemma, singa (springa), sängen, sea (balansera), hoppa (E älskar att hoppa), simma (så fort hon ser vatten eller bilder på fiskar och båtar. Ibland även om flygplan!) Hon kan också säga kom, ben, hår, trappa, ginga (gunga, överlag är hennes u:n väldigt mycket mot i).

Det här är kanske inte den mest intressanta listan för er, men som ett stöd för mitt minne får det ändå bli ett inlägg.

Hjärna igen

Det var det här jag försökte uttrycka för några inlägg sedan, men jag tycker att den här bloggaren lyckas bättre. Nu undrar jag bara hur länge det här tillståndet varar. Tills barnet fyller 25?

Aprils fem fina

Det är dags att uppmärksamma fem fina i april, här kommer listan:

1. Ett spontant biobesök tillsammans med syster M. Mitt första biobesök på evigheter. Även reklamfilmerna och trailerfilmerna före var helt enkelt toppen. Min syster tyckte att vi borde skaffa TV....
2. Besök här hemma av syster E. Hennes närvaro är en välsignelse och det värmer mitt hjärta att se hur förtjust min lilla E är i henne.
3. Ett trevligt födelsedagskalas med ljuva C och min E's kompis, en annan E.
4. Nu är faktiskt våren här. På riktigt.
5. Jag var på massage förra veckan. Ren lyx.

Dagens tanke

På samma sätt som man kan känna livsglädje kan man kanske känna livssorg, eller vemod. Ibland utan direkta yttre orsaker.

Äntligen

Äntligen kom den där första RIKTIGA vårdagen. Den då man till och med kan tänka sig att avyttra åtminstone ett av klädlagren och plötsligt får för sig att gräva fram solglasögonen under lager av halsdukar, mössor och vantar.

Frihet

Vilken frihet det är att kunna avbryta det man gör för att bara hålla sitt barn i famnen en stund, smeka det mjuka, ännu ganska babyfjuniga håret och snusa, snusa, snusa på den lena huden. För någon vecka sedan bestämde jag mig för att stanna hemma med E hela den tillåtna tiden, vilket betyder att vi fortfarande har drygt ett år på oss att fritt rå om våra dagar. Så här i efterskott förstår jag inte riktigt varför jag ens övervägde andra alternativ. Dels handlade det väl om oro för den ekonomiska biten, dels var jag inte säker på min mans stöd, och dessutom funderade jag på om E kanske skulle behöva mera variation och flera människor i sin vardag. Men när beslutet att stanna hemma ännu ett år väl var fattat kände jag bara okomplicerad glädje och lättnad. Det är en sådan vilsam och njutbar frihet att ha tid och utrymme att vara tillsammans, ibland med andra, ibland bara på tumanhand, ibland hemma, ibland någon annanstans.

Carpe diem

Ibland värjer jag mig för uttryck som det populära "carpe diem". I mina öron får det en klang av prestation och jagande, ett försök att fånga, erövra, utnyttja livets sekunder. Jag vill hellre tänka mig tiden som en gåva, en  nåd, som ges mig och alla andra här, som flödar emot oss oupphörligt, barmhärtigt  i en stadig, pålitlig rytm, andetag för andetag, dag för dag tills våra mått är fyllda.

Kram

Vad gör man när lilla ljuvligheten hoppar och plaskar i stans lerigaste pölar, med inlevelse och stor grundlighet, för att sedan kräla över några oljiga, grusiga, allmänt mycket smutsiga, borttynande snödrivor, och som avslutning rusar fram och kramar mina ben i nytvättade jeans?

Tja, först tänkte jag faktiskt väja undan, men tog förnuftet till fånga i tid och kramade tillbaka.

Hjärna

Jag har alltid trott att det där med så kallad ammningshjärna och prat om att man blir lite trögare i tankeverksamheten när man är hemma med sitt barn bara är elakt förtal och nedvärdering av sådant som kan anses vara traditionellt kvinnligt. Dessvärre börjar jag befara att det ligger ett korn av sanning i det. Jag har väldigt svårt att koncentrera mig nuförtiden, att överhuvudtaget fokusera på något mera intellektuellt krävande en längre stund. Men kanske det bara bevisar vilken oerhört krävande uppgift det faktiskt ÄR att ta hand om ett barn, på alla plan, även intellektuellt. Dessutom verkar det som om jag inte är ensam om upplevelsen.

Lättnad

Idag var första gången som det gick riktigt, riktigt strålande när jag lämnade E hos C och hennes pojkar. Det kändes obeskrivligt skönt att E inte grät när jag for iväg. Hon bara tittade storögt och fundersamt, som om hon funderade på om hon skulle snyfta till eller inte, men det verkade som om tanken på allt roligt som väntade med lekkamraterna övervann nackdelen med att jag var på väg bort och redan innan jag svängt ut från gården sprang hon iväg med sin spade i handen. Lika obeskrivligt skönt var det att få städa utan en liten medhjälpare (även om det också har sin charm) för att sedan bli mött av en glad och uppspelt flicka, som kom springande och kastade sig i famnen på mig med ett stort leende, när jag kom för att hämta henne. Obeskrivligt skönt.

Dessutom tycker jag faktiskt om att städa.

Humör och sånt

Det gick några dagar här under vilka jag verkligen ifrågasatte mitt beslut att vara hemma med E. Jag är inte säker på om det största problemet var en häftig släng av seriös pms, eller en lika häftig släng av gnällighetsperiod hos E. Dessutom är jag mycket fundersam över ett eventuellt samband mellan dessa två, men jag tror att vi börjar vara igenom pärsen nu. Igen en gång. Om någon känner till någon universalmedicin mot pms så tar jag tacksamt emot tips. Jag är beredd att pröva vadsomhelst som inte är giftigt...

Natt

Det här är en av de där nätterna när det är svårt att somna. När livet trängs inombords och tankarna inte vill komma till ro. Ibland hjälper det att låta händerna sysselsätta sig med något sådana gånger, så jag har just målat hatthyllan som maken snickrade ihop under helgen. Jag tänker fortsätta med att plocka och småstäda. Ibland är sådana enkla saker välgörande för en orolig själ.

Mamma

Jag får fortfarande hjärtsnörp av att bli kallad mamma. Särskilt när E säger mamma lite halvt i sömnen, mjukt och dröjande, med den mest tillitsfulla tonen, den där som säger "jag vet att du fixar allt".

Sockersött

Det verkar som om gosstunder med barnet väcker alla poetiska källor till överflödande liv. Eller vad sägs om följande hemmagjorda gulleramsa: "skrutteliduttan, dutteliskruttan, deeeej", med åtföljande puss på magen eller något annat som garanterar förtjust skrattexplosion. För att inte tala om alla smeknamn, som gosafina, söthjärta, lilla dyrbarheten, gospys, lilla sparven,lillskruttis, pussunge och alla otaliga variationer på barnets namn.

Kom igen, låt mig få höra några av era gulligaste, tramsigaste och ljuvligaste ramsor och smeknamn!

Förväntan

Vet ni vad jag går och väntar på och ser fram emot? Samma som sak som när jag gick i högstadiet i en liten stad för evigheter sedan, där nöjena inte var alltför många och komplicerade. Jag väntar på att vårmarknaden ska komma till stan! Orsaken till min förväntan har dock förändrats under årens gång. Då var det en kille med bruna ögon som jag gärna ville få syn på där i folkvimlet, nu är jag endast ute efter en riktig marknadsballong åt min dotter. En glansig, stor, med gas, som lyfter högt mot vårhimlen. En sådan ska hon få och jag ser så fram emot den förtjusning jag är säker på att få se i hennes ansikte.

Mars

Fick mig några fina och värmande ord till livs idag. Man borde egentligen aldrig tveka att uttrycka sin uppskattning, det kan göra så gott åt en annan människa. Varför skulle man egentligen hålla inne med sånt? Och när jag nu är inne på det temat tänker jag skriva ner fem fina för mars månad, som ju går vidare med stormsteg här.

1. Fick snusa på och hålla en fin liten nyföding på dopfest idag. De är så oemoståndliga, de där små.
2. Upptäckten av Spotify.
3. Våren, förstås!
4. Jag känner mig inte så gräsligt trött just nu.
5. Jag har lyckats gå på jumppa TVÅ gånger denna månad. Det är mera än på väldigt, väldigt länge...

För själen

Den här musiken vårdade min själ ikväll.

Lite sur, trots allt

Efter en sönderhackad natt med sammanlagt cirka fem timmars sömn, där det längsta avbrottet varade ungefär två timmar, och nu en maratonläggning på en och en halv timme undrar jag NÄR det här barnet ska börja sova som folk.

Rikedomar

Då:
Två skapliga inkomster, en bil, kort arbetsväg för båda parter, ett medelstort bostadslån. Inga barn.

Nu:
En inkomst (min mans alltså). Jag vet inte vad man ska kalla det man får som vårdledig mamma, "fickpengar" kanske? Känns inte riktigt adekvat att tala om inkomst i alla fall. Två bilar. Längre arbetsväg. Ett bostadslån, som minst sagt växte till sig vid bostadsbytet. En liten person till i familjen.

Någonstans måste ju detta kännas av. Och ändå:

När vi försöker gå i Jesu fotspår
leds vi till de fattiga.
En viktig fråga som vi bör bära med oss är
om vi är lika ivriga att  jämföra vår levnadsstandard med de fattigas
som vi är att jämföra den med grannens.
(R. Foster)

Jag har bara ibland svårt att bemästra mitt begär efter vackra saker/kläder/smycken. Utbudet idag är ju inte heller direkt anspråkslöst. Jag kan faktiskt känna mig stressad av att gå i butiker bland överflödet av sådant som väcker habegär. Men sanningen är ju den att jag är omätbart rikare nu än då och det är den sanningen som jag vill låta ta plats i mina tankar.

Dagens bekännelse

Jag placerade E framför Youtube och Maisy Mouse för att få lugn och ro medan jag putsade upp i köket. Det var alltså en ganska lång stund.

Å andra sidan hade vi en riktig gosförmiddag, eftersom vi för ovanlighetens skull inte var på väg någonstans genast på förmiddagen.

Bilar

Har ni någonsin lagt märke till hur många paketbilar, som kör omkring på vägarna? Det hade inte jag, innan jag fick min mycket fordonsintresserade dotter. Hon vrider sig som en mask i vagnen för att inte missa paketbilar, grävmaskiner, bussar och andra liknande saker på hjul.

Kanske därför jag har några i min samling...

“Strängt taget är det bara en sorts böcker som har ökat lyckan här på jorden; kokböckerna.” – Joseph Conrad (1857-1924)

Tycker det finns en poäng här.
 

Vänskap

Två vänner kom förbi igår. Med sig hade de ingredienser för pannkaka och medan vi samlades i köket, där E hade en glad dansuppvisning, vispade en av vännerna ihop pannkakan och jag bryggde starkt, mörkt kaffe. Vänner är verkligen ljuspunkter i tillvaron! Ta vara på era vänner.

Musik

Trög som jag kan vara ibland, har jag först nu kommit mig för att bekanta mig med Spotify. Underbart. En värld av välljud och jag njuter. Mera skönhet i mitt liv!

Lägesrapport

Lilla du, du är ett år och åtta månader. Du är snabb och rörlig, till och med när du har den otympliga vinteroverallen på. Också andra än din subjektiva mor har börjat kunna medge att du har ljusa lockar. Din blick är, som tidigare, öppen, klarblå och uppmärksamt forskande. Du är en paradoxal blandning av reserverad, avvaktande integritet och frimodigt kontaktsökande. Du är gränslöst fascinerad av grävmaskiner, traktorer, lastbilar, mopeder och allt annat i samma kategori. Du tycker också om hundar och katter, men är försiktig med att röra vid dem.Ord som du just nu ofta använder är bl.a.: mamma, pappa, Aua (Hanna, favoritkusin), Ea (moster), mma (Emma, kompis), Vivi (annan kompis), mimmi (Jimmy, kompis hund), ka (kanin eller katt), titta här och titta där, kom, sitta, famn, sså (socka), ssa (byxa), ffa (moffa). Du vet att en ko säger muu, fåren bä och hunden vov, men du är fast övertygad om att katter säger "nam". Du härmar kråkor så att man tror att det är en riktig i närheten, vilket kanske är en följd av dina sovstunder på vår balkong under dina tidigaste månader. Du tycker om skruvar och skruvmejslar och andra pilliga saker som man kan plocka med. Du älskar böcker och vill gärna både bläddra och lyssna. Exempel på favoritböcker är: Var är mamma?, och Molly Mus-böckerna.
Du kan både hoppa och snurra runt och klättra upp på stolar. Du klättrar upp för trappan till andra våningen utan att jag behöver oroa mig för att du ska falla, men neråt vill du ha hjälp. Du lyckas ibland ta på dig stövlarna själv. Du sitter på pottan ibland, men det är mest för ros skull.
Du använder fortfarande napp, men klarar dig ganska bra utan under dagen, men när du ska sova vill du absolut ha den. Du vaknar nästan alltid några gånger nattetid, men somnar oftast om lika snabbt. Just nu vaknar du runt 7, 8-tiden och lägger dig ca 20. Du sover dagssömn nästan alla dagar ännu, men det förekommer dagar när du är för pigg för att somna.
Du tycker mycket om att vara ute, men är inte så förtjust i att sitta i vagnen, vilket är helt förståeligt, man har ju ben för att gå med...
Du har börjat ha åsikter om vilka kläder du ska ha på dig (hjälp, jag trodde det skulle dröja länge tills dess!) och vill helst ha de mjuka och färggranna "elefantbyxorna" eller jeans. Du tycker om prickigt, men gillar inte klänningar särskilt mycket. Du tycker i allmänhet om glada, klara färger och mjuka material. Du ogillar din vinteroverall, men tycker om din mjuka, rosa fuskpälsjacka.
Du har börjat jämföra olika saker, som t.ex. att mamma har glasögon, men inte du, eller att mamma har jeans och du leggings. Du tycks förstå i princip allt man säger, även långa instruktioner. Du kopplar ihop staden där din ena moster bor med hennes namn, så att om någon nämner staden så säger du genast hennes namn i ett frågande tonfall. Du pekar ofta på saker eller människor och säger frågande: e-eheee? (vad är det här?).
Du tycker om att titta på tavlorna i vårt hem och kommenterar dem ofta. Du har också börjat sjunga mera och säger ofta att mamma ska sjunga olika sånger.

Vi har det bra tillsammans, du och jag. Jag är så glad att jag får vara hemma med dig. På tisdagar är vi med i en babyrytmikgrupp och på fredagar går vi på en konst- och musiklekskola. Jag njuter av att ha tid att göra roliga saker tillsammans och oroar mig ibland för hur det ska bli med sådant sedan när jag måste börja jobba igen.

Du är min lilla, fina skatt, min älskling, mitt hjärtebarn. Puss!

Läsglädje

Alla kvinnor som närmar sig 40 borde läsa Sara Kadefors' Fågelbovägen 32.

Mat och människor

Om brödet, vars recept jag länkade till igår, kan jag berätta att jag och E hade ätit upp den första baguetten redan före lunch. Seg, luftig och mycket "surdegsaktig" med stora hål och ett utseende som skulle ha hört hemma på ett stiligt café. Själv föredrar jag lite mörkare bröd, men lilla dottern, som ätit sällsynt dåligt den senaste veckan, godkände brödet med besked. Hon har ätit så lite att de vanligen runda kinderna är lite mindre framträdande, hakan spetsigare och ögonen större. Jag bredde gärna en extra skiva av det nybakade brödet åt henne.

E tycks vara inne i ett känsligt skede just nu. Hon sover oroligt på nätterna, vaknar gråtande, skriker till i sömnen och dagarna fylls av frustrationsexplosioner, då tårarna forsar och hela den lilla kroppen darrar av starka känslor. Mammigheten, som lättade för en tid, är tillbaka med full kraft. Själv känner jag mig ibland villrådig inför de stormande känslouttrycken och undrar när det är nyttigt att framhärda i det som jag anser att lilla E borde/inte borde och när jag ska välja det alternativ som möjligen stillar stormen. Önskar att någon klok människa kunde viska ett facit i mitt öra...

Trots min lilla assistents stora behov av närhet och uppmärksamhet lyckades jag i alla fall komponera ihop denna fruktiga gryta till kvällsmat:

600 g karelsk stek
2 gula lökar
400 g krossade tomater
vatten
salt
svart-, vit- och grönpeppar
ingefära
ca 2 msk soja
nästan ett helt paket torkade dadlar (de där små, hårda paketen där dadlarna är hoppressade)
några itu klippta aprikoser

Bryn köttet o löken, Blanda ner resten och låt puttra i en dryg timme under lock. Blanda ner några skivor banan strax innan servering. Enkelt och gott. Vi åt ris till.

Dagsömn

Lilla dottern anser sig inte längre ha behov av att sova dagssömn. Jag är lite motsträvig, men det går ju inte att tvinga en sådan liten Piggelina att sova, så det har gått några dagar i följd utan dagssömn nu. Jag saknar min lyxiga stund av lugn ensamhet, men håvar in belöningen på kvällen när hon somnar på 10 minuter och ganska mycket tidigare än förr.

Själv har jag snöat in på matbloggar för tillfället. Å, suck, vilka oändliga mängder av lockande recept det finns. Nu ska jag gå och pröva ett av dem!

Februaris fem fina

Nej, månaden är inte slut ännu, men jag kände en plötslig våg av tacksamhet och ville uppmärksamma fem fina redan nu.
1. Min man har lyckats hålla sina arbetsdagar inom lite mera normala gränser de två senaste veckorna.
2. Vi börjar få lite ordning och reda på saker och ting här i vårt nya hus.
3. Det ljusnar ute och jag kunde nästan känna en doft av vår häromdagen, trots en bitande vind och snön som tornade upp sig överallt.
4. Min äldsta syster och hennes dotter kommer snart och hälsar på.
5. Min man kommer att ha en veckas vintersemester, vilket jag aldrig hade vågat hoppas på.

Kärlek

" Jag har lärt mig att kärlek, all kärlek, är ett jobb, ett bra jobb, det bästa".

(Diane Keaton)

Fynd

Jag hittade en rasande intressant blogg här! Särskilt inlägget om gränssättning fångade mig, eftersom jag funderat mycket på liknande frågor den senaste tiden.

Styrka

"A strong woman knows she has strength enough for the journey, but a woman of strength knows it is in the journey where she will become strong."
(unknown)

Januaris fem fina

I december skrev jag sporadiskt inlägg enligt en viss kalender. En av rubrikerna handlade om att skriva ner fem fina saker som hade hänt under månaden. Det var en så nyttig tankeövning att jag tänker göra den igen. Här är januari månads fem fina:

1. E är alldeles extra underbar just nu. Så livfull, så bubblande av prat, så gosig, så intresserad av allt och i så full utveckling hela tiden.
2. I december månads fem fina skrev jag om en bekantskap som övergick i nära vänskap. Jag måste nämna detta nu igen, eftersom det känns nästan som om jag funnit en syster. Att vi dessutom hjälper varandra med barnen gör ju inte saken sämre.
3. Det ljusnar därute.
4. Jag tog mig till ett köpcentrum en dag. Tillsammans med E. Bara för att testa om det är möjligt att överleva en sådan sak med en livlig ettåring som kompanjon. Jodå, det gick. Riktigt fint till och med, men jag är glad att jag inte var ute efter något speciellt. Jag ville bara komma ut lite. Titta på vackra saker och kläder, att köpa något var inte lika viktigt och det gjorde jag inte heller. Det var avkopplande, skönt, nästan lite terapeutiskt, att bara gå runt utan särskilda mål.
5. Jag fick en parfym i födelsedagspresent av min man. Den doftar gott och vardagen känns ett stänk mera glamorös när jag använder den.

Hemma igen

Den första dagen tillbaka hemma efter en längre vistelse hos mina föräldrar och syskon är alltid lite jobbig. Både jag och lillan är gnälliga och oregerliga. Någonting saknas. Men redan mot kvällen börjar lugnet igen infinna sig och idag har vi haft en riktigt bra dag, trots att vi båda är rejält förkylda. Jag kände en plötslig längtan efter att begrava händerna i en pösande deg så vi bakade morotssemlor, jag och min lilla medhjälpare. Hon åt deg och semlor med stor lust och jag bakade med lika stor lust. Imorgon kommer jag att få ett par timmar egentid, vilket gör mig alldeles ställd. Vad ska jag göra av den tiden? Det finns så mycket jag borde och det finns så mycket jag behöver, som fungerar bäst utan lillan. Kanske det blir en stilla stund på ett café. En reflekterande stund med dagboken, en möjlighet att samla tankarna, vända blicken uppåt och inåt. Det skulle också vara underbart att städa utan en liten medhjälpare, men det är kanske ändå inte mitt mesta behov.... ;)

Själens vård

Jag och min lilla skatt har hämtat näring hos rötterna en hel vecka. Det är så underbart med flera vuxna runt sig, som alla tar sig an E. Och mig också! Imorgon reser jag och E söderut till vår vanliga vardag igen. Just nu känner jag mig inte särskilt entusiastisk över det, men så småningom landar vi ju i det också. En aktiv vecka väntar oss.