Dagens leende

Det lilla barnet som ville ha sina somriga solglasögon på, när vi begav oss ut i vinterkylan och eftermiddagsmörkret. Flera leenden mötte oss när vi gick in i butiken. Moderskapet är en god träning i att inte bry sig alltför mycket om vad "folk" kan tänkas tycka och tänka.

Stor flicka

"Jag är en stor flicka. Jag har vuxit, jag är en stor flicka. Som mamma...och mommo... och Eva". Min pratsamma lilla flicka med tusen miner och ansiktsuttryck har kavat spatserat fram utan blöja idag. Hela dagen, även de många timmarna på stan. Utan ett enda missöde. Jag är så stolt över henne. Som för att ytterligare understryka sin stormstegsutveckling räknade hon galant till fem idag. Upprymd över dagens blöjfrihet ställde hon sig sedan vid läggdags upp i sängen (= föräldrasängen) och deklarerade att hon inte behöver tutten (nappen), slängde den i en vid båge, och sade att hon vill sova i sitt eget rum, i egen säng. Utflykten till den egna sängen, i det egna rummet, varade inte så länge, men det var uppenbarligen ett spännande försök, som utlöste en lång pratstund om hur stor E är, hur mycket hon vuxit, hur mysigt det är i det egna rummet, även om det inte var riktigt tillräckligt tryggt för övernattning ännu.

Jag blir riktigt upprymd själv över alla förändringar. Jag har gruvat mig för både blöj- och nappavvänjning, men börjar inse att min lilla unge är en väldigt förståndig typ, som nog kommer att klara av det hela så småningom.

Kullerbytta

E:s ordförråd växer hela tiden och hon överraskar mig ofta med nya ord, som jag inte har vetat om att hon kan. Till mina favoriter i E:s vokabulär hör ordet: "kutterbylla", ett av de ord som inte ännu är på rätt köl, men som låter så roligt när hon säger det. Det handlar förstås om kullerbytta. Varken ordet eller själva handlingen är särskilt lätta att få till, men innan jag vet ordet av kommer E att behärska båda delarna.

Flickan min

När du skrattar så mycket
att det sprider sig i hela din kropp
och i hela ditt väsen,
när din mjuka hand kramar min,
när jag ser dina glada ögon
förtroendefullt
vändas mot mig,
när du kryper ihop i min famn efter frukosten
medan jag läser tidningen,
när du trallar och sjunger dina egna sånger,
när jag ser dig söka kontakt med andra
på ditt eget oefterhärmliga, gulliga vis,
när jag ser dig tillsammans med andra människor som jag älskar,
och ser att de har öppnat sina famnar och hjärtan även för dig,
då står jag i ett varmt vattenfall av lycka och tacksamhet.

Komplimang

"Mamma har fina kläder". Det var E: söta konstaterande igår kväll när jag höll på att lägga henne. Vi låg där i lugnet och mörkret och så yttrade hon den fina komplimangen. Man kan inte låta bli att undra vad som rör sig i barns sinnen i övrigt.

Efterrapport

Om vi säger så här; vi är fortfarande tre i vårt sovrum.

På prov

Det är en spännande natt i natt. Min lilla, lilla flicka sover för första gången i sitt liv i eget rum. Jag säger att det är bara på prov. Åt mig själv alltså. Om jag måste springa mellan rummen mera än två gånger i natt så kanske vi väntar ännu en tid. Det här barnet hör nämligen inte till den grupp barn som sover hela nätter. De senaste veckorna har hon inte heller sovit i egen säng, så jag vet inte varifrån impulsen kom att plötsligt fråga henne om hon ville sova i eget rum. Hon var väldigt mycket med på noterna till en början, men protesterade bestämt och ganska oroligt när jag började smyga mig ut ur rummet. Sömnen tog ändå överhand så småningom och hon har vaknat bara två gånger efter det, vilket är helt normalt i detta hus. De nattliga uppvaken brukar börja där runt 01.30, så få se hur det blir i natt. Min gissning är att det ligger två personer i E:s rum på morgonsidan och bara en i den stora sängen.... Men vi får se!

Minnen

Det finns så många ögonblick, i tillvaron med E, som jag skulle vilja etsa fast i mitt minne för evigt. Den där glittrande blicken, som kikar fram under mössans blommiga kant, när vi är ute och hon hittar något intressant som hon vill att jag också ska se. Det där leendet med spetsiga, vita små tänder. Den där lilla, starka handen och rösten som säger "hålla handen", och så smyger hon in sin hand i min. Oräkneliga, tusentals gånger som jag bara vill minnas, men redan håller på att glömma, av miner, ord, gester, känslor och delade upplevelser. Så mycket som redan bleknat i minnet från den första tiden.

Vokabulär

Det nyaste ordet i E's vokabulär är: "såsrå" (hårstrå)! De mest frekventa orden är famn, dicka (dricka), sitta här (kombinerat med blickar och gester för att få mig att sitta bredvid henne), lång (ett intressant ord, tycker E), hemma, singa (springa), sängen, sea (balansera), hoppa (E älskar att hoppa), simma (så fort hon ser vatten eller bilder på fiskar och båtar. Ibland även om flygplan!) Hon kan också säga kom, ben, hår, trappa, ginga (gunga, överlag är hennes u:n väldigt mycket mot i).

Det här är kanske inte den mest intressanta listan för er, men som ett stöd för mitt minne får det ändå bli ett inlägg.

Förväntan

Vet ni vad jag går och väntar på och ser fram emot? Samma som sak som när jag gick i högstadiet i en liten stad för evigheter sedan, där nöjena inte var alltför många och komplicerade. Jag väntar på att vårmarknaden ska komma till stan! Orsaken till min förväntan har dock förändrats under årens gång. Då var det en kille med bruna ögon som jag gärna ville få syn på där i folkvimlet, nu är jag endast ute efter en riktig marknadsballong åt min dotter. En glansig, stor, med gas, som lyfter högt mot vårhimlen. En sådan ska hon få och jag ser så fram emot den förtjusning jag är säker på att få se i hennes ansikte.

Lägesrapport

Lilla du, du är ett år och åtta månader. Du är snabb och rörlig, till och med när du har den otympliga vinteroverallen på. Också andra än din subjektiva mor har börjat kunna medge att du har ljusa lockar. Din blick är, som tidigare, öppen, klarblå och uppmärksamt forskande. Du är en paradoxal blandning av reserverad, avvaktande integritet och frimodigt kontaktsökande. Du är gränslöst fascinerad av grävmaskiner, traktorer, lastbilar, mopeder och allt annat i samma kategori. Du tycker också om hundar och katter, men är försiktig med att röra vid dem.Ord som du just nu ofta använder är bl.a.: mamma, pappa, Aua (Hanna, favoritkusin), Ea (moster), mma (Emma, kompis), Vivi (annan kompis), mimmi (Jimmy, kompis hund), ka (kanin eller katt), titta här och titta där, kom, sitta, famn, sså (socka), ssa (byxa), ffa (moffa). Du vet att en ko säger muu, fåren bä och hunden vov, men du är fast övertygad om att katter säger "nam". Du härmar kråkor så att man tror att det är en riktig i närheten, vilket kanske är en följd av dina sovstunder på vår balkong under dina tidigaste månader. Du tycker om skruvar och skruvmejslar och andra pilliga saker som man kan plocka med. Du älskar böcker och vill gärna både bläddra och lyssna. Exempel på favoritböcker är: Var är mamma?, och Molly Mus-böckerna.
Du kan både hoppa och snurra runt och klättra upp på stolar. Du klättrar upp för trappan till andra våningen utan att jag behöver oroa mig för att du ska falla, men neråt vill du ha hjälp. Du lyckas ibland ta på dig stövlarna själv. Du sitter på pottan ibland, men det är mest för ros skull.
Du använder fortfarande napp, men klarar dig ganska bra utan under dagen, men när du ska sova vill du absolut ha den. Du vaknar nästan alltid några gånger nattetid, men somnar oftast om lika snabbt. Just nu vaknar du runt 7, 8-tiden och lägger dig ca 20. Du sover dagssömn nästan alla dagar ännu, men det förekommer dagar när du är för pigg för att somna.
Du tycker mycket om att vara ute, men är inte så förtjust i att sitta i vagnen, vilket är helt förståeligt, man har ju ben för att gå med...
Du har börjat ha åsikter om vilka kläder du ska ha på dig (hjälp, jag trodde det skulle dröja länge tills dess!) och vill helst ha de mjuka och färggranna "elefantbyxorna" eller jeans. Du tycker om prickigt, men gillar inte klänningar särskilt mycket. Du tycker i allmänhet om glada, klara färger och mjuka material. Du ogillar din vinteroverall, men tycker om din mjuka, rosa fuskpälsjacka.
Du har börjat jämföra olika saker, som t.ex. att mamma har glasögon, men inte du, eller att mamma har jeans och du leggings. Du tycks förstå i princip allt man säger, även långa instruktioner. Du kopplar ihop staden där din ena moster bor med hennes namn, så att om någon nämner staden så säger du genast hennes namn i ett frågande tonfall. Du pekar ofta på saker eller människor och säger frågande: e-eheee? (vad är det här?).
Du tycker om att titta på tavlorna i vårt hem och kommenterar dem ofta. Du har också börjat sjunga mera och säger ofta att mamma ska sjunga olika sånger.

Vi har det bra tillsammans, du och jag. Jag är så glad att jag får vara hemma med dig. På tisdagar är vi med i en babyrytmikgrupp och på fredagar går vi på en konst- och musiklekskola. Jag njuter av att ha tid att göra roliga saker tillsammans och oroar mig ibland för hur det ska bli med sådant sedan när jag måste börja jobba igen.

Du är min lilla, fina skatt, min älskling, mitt hjärtebarn. Puss!