Konstnärlig

Min flicka har idag ritat sina första streck. De hamnade i hennes eget söta, lilla ansikte. Så kanske det var den första sminkningen...;)

Därför

Det här var fint skrivet om bloggande. Har ibland dåligt samvete för att jag sätter tid på bloggande, men innerst inne är det väl det här det handlar om. Och jag tycker så mycket om att läsa andras berättelser också.

Uppryckning

Vi borde rycka upp oss här hemma hos oss. Kanske MITT BESÖK HOS FRISSAN imorgon kan vara startskottet?

Status

Rastlös. Kan inte somna.

Borde

Medan gullungen sover borde jag:

• plocka upp här
• stryka kläder
• göra något för konditionen och mina förtvinande muskler
• skriva inköpslista
• ringa några samtal

Vad jag gör? Jag säger bara en sak:
Bloggträsket.

Mångalen

Förra natten väcktes jag och dottern av månen. Ljuset flödade in i rummet. Vi formligen badade i ett skarpt, vitt sken. Dottern vaknade av det och sedan dröjde det inte länge innan jag också var vaken. Dröjde gjorde det däremot innan vi sov igen. Ett par timmar gick innan månen äntligen vandrat så långt att den inte lyste genom den nerfällda persiennens springor och rummet igen var barmhärtigt mörkt. Jag hann tänka "mörkläggningsgardin" några gånger under den tiden.

Änglar

Ibland ler min flicka rakt ut i luften. Jag tycker om att tänka mig att hon kanske ser en ängel som ler mot henne då.

Finska

Idag hände något som aldrig hänt mig förrut. Jag drabbades av det finska språkets rytm och tyckte plötsligt att det lät så vackert. Hör på det här, det är som ren poesi:

Erottele kananmuna keltuaiset ja valkuaiset. Sekoita ricottajuusto, maito ja keltuaiset vispilällä. Sekoita leivinjauhe jauhoihin ja lisää seos taikinaan. Vatkaa valkuaiset kuohkeaksi vaahdoksi ja kääntele taikinaan.
Kuumenna rasva pannulla keskilämmöllä ja lusikoi reilun ruokalusikallisen kokoisia kakkuja pannulla. Paista molemmilta puolilta kullanruskeiksi. Pannukakku on valmis käännettäväksi kun taikinan pinta kuplii kakun keskellä.

Till saken hör att jag tyvärr aldrig varit särskilt bra på finska och detta faktum väcker en hel del ångest och, på riktigt, skam i ett land där majoriteten är väldigt, väldigt finskspråkig.

Fördel

En av fördelarna med att vara cirka 7 månader måste ju vara att man vaknar sprudlande av energi, sprittande livslust och upptäckarglädje.

Annat är det med gamla mammor. Fast vi har kanske andra fördelar.

Konsumtion

Jag beundrar människor som Hanna och Criss. De bygger upp sina garderober med loppisfynd och de gör det med god smak och kreativitet. Jag hade en loppisperiod i tonåren, men någon gång i ung vuxen-ålder växte jag ur detta, eftersom jag just då hade ett stort behov av att vara som de flesta andra. Tonårsidealismen hade fått sig några rejäla stötar och dessutom behövde mitt självförtroende få känna butiksdoftande kläder på huden. När studierna övergick i arbetsliv ökade möjligheterna, och sakteliga även lusten, till konsumtion. Det är en aptit som växer ju mera den retas. Jag har också alltid varit svag för allt som är vackert, allt som har med människors skönhet att göra. Färger, former, det där lilla extra. Mjuka tyger mot huden. Fallet i ett plagg som sitter som det ska. Jag njuter av att vandra ut och in i klädbutiker, mina ögon slukar allt det fina. Jag frestas av det glassiga, av musiken, dofterna, människorna. Som en fjäril som dras till ljuset. Kanske det också har att göra med dagdrömmeri. Om att för en stund föreställa sig en annan vardag, andra känslor än de man vant sig vid, ett behov av att se sig med nya ögon (i andra plagg än de man redan har), kanske en önskan om att bli sedd med nya ögon. Ett behov av att stimulera sina sinnen.

Det samhälle vi lever i idag underblåser allt detta. Men innerst inne har jag alltid drömt om och högt värderat en enkel och anspråkslös livsstil. Jag är bara inte särskilt bra på att odla denna längtan efter det enkla. Kanske är det så för de flesta av oss, vi är inte så bra på att fostra oss själva innan vi är mer eller mindre tvungna till det. Min nya livssituation som mamma har fått mig att fundera en hel del på konsumtion och mina vanor i det hänseendet. Jag är inte på långt när färdig med mina funderingar, men jag kan skönja en liten, liten kursändring åt rätt håll. I april övergår min mammaledighet i vårdledighet, vilket innebär att mina inkomster kommer att bli närmast obefintliga. Jag har förberett mig mentalt för detta en lång tid, men jag tror inte att det kommer att vara lätt. Däremot känns det rätt och nyttigt.

Hjältinna

För en liten stund sedan satt jag och lät symaskinen spela över ett par byxor som äntligen fick sin fåll. Dottern lekte fridfullt och stilla bredvid mig på golvet. Jag kände mig som en sann hemmets hjältinna.

De mjukaste händer

Lilla ljuvligheten sover på en solig balkong. Jag är glad att vi har kommit så här långt i vår tillvaro. Snart har hon funnits lika länge utanför min mage som hon fanns på insidan. På kvällarna när hon ska somna, eller på nätterna när hon vaknar till, vill hon ofta hålla mig i handen. Hon snurrar båda sina små, mjuka händer runt mina. Fingrar på ringarna, biter lite på någon fingerspets, känner och klämmer och kommer till ro.


Ändå vill jag påminna oss alla om att alla dagar med en bebis inte är lätta och rosenskimrande. Det finns en djup glädje i att möta sin babys glada, öppna blick, men det finns också en oväntat stark plågsamhet i att bära och bära ett barn som inte sover, att höra sin baby gråta och inte kunna trösta eller ta bort det som gör ont. Det är lätt hänt att man känner sig otillräcklig. Många med mig upplever en liten kris när babyn är ungefär fyra, fem månader (eller tidigare/senare/hela tiden), då ens egna kraftreserver kanske har sinat, sömnbristen börjar bli påtaglig och behovet av att ta ett litet andetag utanför symbiosen kanske gör sig kännbart. Jag känner att det är viktigt att nämna detta efter att jag surfat omkring på så många mammabloggar, som skimrar av moderskärlek. Och visst är kärleken till barnet underbar, stark och öm och omtumlande, men det finns också många andra känslor, och mindre glada dagar och det är så det är att vara människa. Man är inte en dålig eller kärlekslös mamma för att man inte njuter av varje sekund, hur gärna man än skulle önska att man gjorde det, för man vet ju hur snabbt de där sekunderna flyr. Men man är människa och i det ryms så många olika sorters känslor, som inte på något sätt utesluter varandra.

Motstånd

Den  här dagen bjöd på hårt motstånd. Trött. God natt!

Dagens längtan

Lite glitter och glamour i min vardag är dagens längtan. Sådant brukar leda till att jag färgar håret. Den impulsen får sig dessutom skjuts, förutom av min glitterglamourlängtan, även av alla mammabloggar som jag förirrat mig in på de senaste dagarna. Alla dessa mammor är fina i håret. Mitt eget är för oklippt, för mycket egen färg, för långt, för ofriserat och man kan ju tycka att det är en bisak, en ytlighet att inte bry sig om, men redan på Bibelns tid insåg man att håret är en kvinnas prydnad. Det står faktiskt skrivet så och det tycker jag visar på en djup insikt i det kvinnliga psyket! :)

Nattmat

Efter flera veckor av ammningsfria nätter väcktes jag inatt av ett desperat, förtvivlat och mycket uppfodrande matskrik. Försökte först övertala den lilla att glömma sin hunger medelst napp och buff på rumpan, men icke. Mat skulle det vara. Hur kunde hon komma på den idén nu igen efter att självmant ha slutat nattäta och efter en helt vanlig matdag i övrigt (det vill säga ett relativt rikligt intag av allt som bjuds)?

Hälsa

Jag får ibland för mig att jag vill vara hälsosam. Det händer sig rätt ofta faktiskt. Då kan det gå så att jag surfar in på adlibris.com, klickar hem följande bok:

 Och sedan provar jag ett recept som ser ut så här:
4 sardiner
1 klyfta vitlök
1 dl olivolja
2 dl rucola
1 kruka basilika
bladpersilja
2tsk dijonsenap
1/2 citron, saften
salt&svartpeppar

Allt mixas ihop till en doftande röra och sedan kan man äta såsen exempelvis med pasta. För att inte bli överdrivet hälsosam stjälpte jag i mig en massa lakrits till kaffet sedan, eller som jag förklarade för min man: jag måste ju äta upp dem så att jag kan fortsätta vara hälsosam i lugn och ro, utan en massa lockande lakrits i närheten.

Ilska

Ni som läser är förstås välbalanserade, mogna och genomtänkta typer som hanterar och uttrycker eventuella ilskor på konstruktiva sätt. Det är jag också. Ibland. Andra gånger känner jag igen mig i texter som den här:

" Anger is an signal, and one worth listening to. Our anger may be a message that we are being hurt, that our rights are being violated, that our needs or wants are not being adequately met, or simply that something is not right. Our anger may tell us that we are not adressing an important emotional issue in our lives, or that too much of our self - our beliefs, values, desires, or ambitions - is being compromised in a relationship. Our anger may be a signal that we are doing more and giving more than we can comfortably do or give." (H.Lerner, The Dance of Anger)

Ilska är en "svår" känsla. Ibland svår att medge, ofta svår att uttrycka på ett bra sätt, men allra svårast är kanske att vara föremål för och upphov till en annan människas ilska.

Romantik

Idag kom jag ihåg ett sött minne från yngre år. En Runebergsdag för ganska många år sedan, då när jag var en ljuv 20någonting-åring, fick jag en ask med nybakade Runebergstårtor av EN MAN! Han hade bakat dem just för mig, utan mandel, som jag är allergisk mot. De var försvinnande goda. Men inte ens dessa förföriska bakverk fick mig på fall...

Är det ett ålderstecken att man börjar minnas gamla romanser????

Utvärderingen

Brödet blev saftigt och gott och fick klart godkänt även av dottern, Senast hon åt bröd hamnade hälften i en kletig smulhög på golvet, den andra hälften fördelade sig på henne och stolen och kanske lite grann i henne också! Idag var det en betydligt prydligare flicka som gapade efter mera, när första biten var slut.

Brödet var förresten det där som Martin kallade snabbtinade frukostbullar i sitt recept, men här blev det inte bullar utan ett bröd. Om någon vill pröva så kan jag rekommendera. Särskilt lämpligt är receptet för småbarnsmammor och andra med händerna fulla. Arbetsinsatsen är nämligen minimal. Du rör ihop degen på kvällen och fixar till bullarna (eller rationalisera det ännu mera som jag gjorde och gör bara ett bröd) morgonen därpå.

Brödmorgon

Jag har börjat dagen med att baka ett av Martins bröd, storögt betraktad av min dotter. Brödet har det varmt och gott i ugnen nu. Jag återkommer med betyg efter fikat.

Barnkammarboken

Ett barn ska jag ha när jag blir stor
med smala ben
och mjuka skor
små vassa tänder
och skära händer
mage som en sockertopp
och ljusbrunt hår
precis rakt opp
Och vi ska busa mycket 
varje da
mitt eget lilla barn 
och ja
...
Och om mitt barn får ont i magen
några gånger
ska jag sjunga för det
jättefina sånger
och jag ska byta blöjor på mitt barn
och sätta på små kläder
och världens minsta gummistövlar
ifall det blir dåligt väder
Men
ska jag säga
akta dig för eld
och djupa vatten
Spring aldrig aldrig bort från mig 
i den svarta natten

(Barbro Lindgren)

Jag läste Barnkammarboken med lilla dottern ikväll. Det var innan läggningen, som varade i två utsträckta timmar. Jag hoppas att det sistnämnda är något som går över, men Barnkammarboken var bra. E skrattade gott när jag härmade djuren på bilderna och jag tilltalades av dikten som är citerad ovan.

Nådig postgång

Posten, eller Itella som det ju så fint heter numera, har visat nåd och generositet mot en förvirrat tankspridd mamma. Jag skickade ett födelsedagsbrev, innehållande pengar, till två av mina favoritungar. Det var bara ett litet, fyrkantigt problem - jag glömde frimärket. Men brevet nådde sitt mål i alla fall. Ibland kan jag inte låta bli att tycka att det är ett fantastiskt land vi bor i.

Kommentarer och kvällar

Hoppsan, hittade plötsligt en massa opublicerade kommentarer! Så trevligt! Nu är ni alla publicerade och besvarade, sent omsider! :) Hoppsan igen , det blev visst väldigt många utropstecken här.

Våra kvällar har sedan tre dagar tillbaka tagit en ny vändning. Lilla skatten, som tidigare oftast somnat inom lyxiga fem minuter, har plötsligt börjat åla, vända, svänga, snurra, rulla, stånka, gny och stöna i sisådär två timmar innan hon äntligen kommit till ro och kunnat somna. Jag har en känsla av att det har att göra med de två små pärlor, som håller på att bryta fram i nedre käken. Söta som socker och vassa som en nyvässt kniv... Har ni tips på och råd om hur ni gjort i tandsprickningsskedet om era små älsklingar fått insomningssvårigheter?