Insomnia igen

Man skulle ju kunna tro att en trött småbarnsmamma sover gott om nätterna, de gånger barnet gör det. Icke så i detta hus. Lilla e sover som en stock (än så länge) efter dagens dos av sol, vatten och vind, men jag är vaken i allra högsta grad. Ska försöka söva mig medelst stretching och stilla stund i soffan, men egentligen är jag hungrig och önskar bara att en vänlig själ skulle sitta hos mig och erbjuda mig en rejäl smörgås och en lugnande kopp té.

Somna, min skatt

På kvällarna ligger jag intill dig tills du somnat. Din lilla, varma barnakropp nära, tätt mot min, som burit dig. Det är dagens finaste stund. Åtminstone de flesta kvällar.

Ännu en dag

Ibland kommer det flera fina dagar i rad, som söta smultron på ett strå. I goda vänners lag är det som om solen skulle lysa ännu varmare, blommorna dofta ännu ljuvligare och gräset kittla ännu mera behagligt under bara fötter.

Lilla e mådde däremot inte så bra på grund av gårdagens ettårskontroll med tillhörande vaccination. Stackars liten har en stor, röd och varm bula på injektionsstället, och feber. Rådgivningstanten kommenterade Lilla e:s personlighet med orden: "det där är en stark och bestämd liten person!" Det hade hon nog alldeles rätt i. Jag tror att bland mina första intryck av Lilla e, när hon kom för snart ett år sedan, var just det bestämda draget i hennes ansikte. Hon är ingen vän, liten, blekrosa Linnea, som växer stilla i skuggan, snarare en sprudlande, färggrann...ja, jag vet inte riktigt, jag är inte direkt en blomsterkännare. Kanske ni har förslag på fina och färggranna blommor?

Fint

Fina dagar är väldigt bra. Att bälga i sig mängder med kaffe är mindre bra. Därför sitter jag här alldeles för klarvaken. I mitt klarvakna tillstånd har jag i alla fall bestämt mig för att jag i fortsättningen kommer att kalla min dotter för Lilla e här på bloggen, så nu vet ni vem det handlar om när ni läser om Lilla e. Det blev så otympligt att inte ha ett "namn" på henne och jag vill inte använda hennes riktiga, ovanliga och väldigt vackra (tycker jag förstås) namn och inte hennes lite mera vanliga smeknamn heller.

Annars vill jag bara tillägga att jag älskarälskarälskar den lilla människan.

Tacksam

Jag har haft en fin dag idag igen. Besöket hos en vän medförde dessutom en kasse snygga kläder till min lilla flicka, som varje dag övar på att ta flera steg, och ler stort när hon gör det! Jag är så tacksam för den där givmilda principen, som en del mammor utövar, de som samlar ihop sina barns urvuxna kläder och glatt ger dem vidare åt mindre barn. Jag vill själv göra likadant. Ge för intet det jag fått för intet.

Sommarkväll

Min lilla familj sover. Inte jag. Jag sitter uppe och njuter av att de sover. Jag är en människa med ett stort behov av ensamhet. Samtidigt ett enormt behov av gemenskap och närhet. Så dubbelt är livet.

Tack

Tack för solen idag, för värmen och allt det vackra, gröna. Tack för det sanslöst goda kaffet och det lika goda sällskapet. Tack för att jag fick känna vinden smeka, utan brådska. Tack för att jag inte behövde göra eller åstadkomma något särskilt. Tack.

Framåt

Min lilla filur har hittat hyllan med cd-skivor. Väldigt, väldigt roligt. Dessutom menar hon att man lika gärna kan använda fötterna som händerna när man behöver gnugga sig i trötta ögon. Stortån är särskilt användbar i ögonvrån, ifall ni inte prövat...

Det blir så konkret hur fort tiden går när man har barn. I fjol den här tiden gick, eller snarare vankade, jag omkring med en stor och tung mage och nu, vips, är jag mamma till en flicka, som snart fyller ett. Hon har börjat ta sina första, prövande, ostadiga små steg. Det är inte utan att jag fortfarande ibland kan känna mig smått chockad över händelsernas utveckling.