Trots allt

Jag tar en paus i pausen för att skriva ett inlägg om vårt hus. Vi har bott här några veckor nu och konstaterar nästan dagligen att många saker fungerade bättre och mera praktiskt i vår lägenhet, åtminstone för de behov vi har nu. En av huvudgatorna i staden går dessutom precis utanför vårt vardagsrumsfönster så det är ett ständigt trafikbrus och folk ser rakt in till oss. Ändå är jag fortfarande förälskad i detta hus. Om hus kan ha en själ så är det här ett hus med en glad och vänlig själ och det känns som om det välkomnar oss. Flyttlådorna trängs fortfarande överallt och vi behöver mera skåputrymme, men jag myser trots det. Det är så typiskt mig med en trots allt-förälskelse igen. De flesta av mina förälskelser är av det slaget. Trots allt.

Paus

Jag tänker ta en paus från bloggvärlden på obestämd tid för att ge utrymme för intryck av andra slag. Måtte jag lyckas hålla pausen lite längre än jag tror...

Underbara

En hel och två halva dagar fick jag rå om en härlig 12-åring och en ljuvlig 13-åring. Om E utvecklas ens lite i samma riktning kommer jag att njuta väldigt mycket av hennes sällskap även om 12 år. Dessa flickors glada närvaro var som balsam för själen.

Hängande i luften

Det är en märklig känsla som uppstår när låda efter låda bärs ut. Det som har varit mitt hem blir naket, avskalat, avklätt sin personlighet. Snart är det bara en anonym lägenhet, som vilken annan som helst. Det är som om den börjar se övergiven ut, eller så är det bara en aning flyttvemod som färgar min syn. I skarven mellan flytten från gammalt till nytt blir man nästan lite hemlös för en stund.

Flytten aktiverad

Idag gick första flyttlasset! Å, det är så spännande!