Frihet

Vilken frihet det är att kunna avbryta det man gör för att bara hålla sitt barn i famnen en stund, smeka det mjuka, ännu ganska babyfjuniga håret och snusa, snusa, snusa på den lena huden. För någon vecka sedan bestämde jag mig för att stanna hemma med E hela den tillåtna tiden, vilket betyder att vi fortfarande har drygt ett år på oss att fritt rå om våra dagar. Så här i efterskott förstår jag inte riktigt varför jag ens övervägde andra alternativ. Dels handlade det väl om oro för den ekonomiska biten, dels var jag inte säker på min mans stöd, och dessutom funderade jag på om E kanske skulle behöva mera variation och flera människor i sin vardag. Men när beslutet att stanna hemma ännu ett år väl var fattat kände jag bara okomplicerad glädje och lättnad. Det är en sådan vilsam och njutbar frihet att ha tid och utrymme att vara tillsammans, ibland med andra, ibland bara på tumanhand, ibland hemma, ibland någon annanstans.