Stråla

Våga stråla,
våga le!
Vägra låta
rädslan
skrämma
livet 
ur dig.

Födelsedag

Jag fyller jämna år idag. Den här vackra dikten hade mamma citerat i kortet jag fick av mina föräldrar och yngsta systern:

Lär mig mäta tiden
ej med min lyckas,
ej med min smärtas,
ej med min längtans 
bedrägliga mått.
Stäm den i samklang
med solvarv och månvarv,
med stjärnvalvens vandring
och åldrarnas stilla gång
över jorden.

(A.Frostenson)

Dyrbart

Det allra finaste som hänt mig den här veckan var när E gav sin allra första teckning till mig, helt som en egen idé. En liten teckning, som utan tvekan föreställde en människa. Små, fina streck för kroppen. Huvud, hår och till och med fötter. En känslosam bild. Det här är en mamma, sade E, och gav den till mig med en varm kram som bonus. Det var ett av de där ögonblicken som skimrar av allt som är värdefullt och viktigt och obeskrivligt dyrbart.

Ansikte

Jag vill
inte
att
de linjer
som tiden
ristar in
i mitt ansikte
ska vara 
de oroade,
de håglösa,
de bistra,
eller 
de bittra.
Bäst att jag börjar 
le 
ofta
mera
gärna.