Skönhet

Så här dagen efter min födelsedag, som börjar befinna sig oroväckande nära det som kallas medelåldern, vill jag citera Katherine Hepburn:

"När den yttre skönheten försvinner måste man bara envetet hålla fast vid att den försvinner inåt."

Hon borde ju veta vad hon talar om.

Ljuv saknad

Jag har alltid tyckt om och själv velat ha barn. Jag har trivts i barns sällskap (och jag tror att de relativt lätt också har trivts i mitt). Jag har alltid tyckt att barn är viktiga och att föräldraskap är en av de största uppgifter man kan få i livet. Ändå kan man ju inte veta hur det känns att vara förälder förrän man själv får uppleva det. Jag hade nog aldrig riktigt insett hur innerliga och starka banden till barnet kan vara. Jag fnyste lite åt mammor som sade att de saknade sina bebisar efter att ha varit ifrån dem ett par timmar, tyckte att de tramsade och gjorde sig till, trodde inte en enda gång på det... OCH NU ÄR JAG JUST EN SÅDAN MAMMA! Visst kan jag njuta av att till exempel gå på stan en stund utan min flicka, utan barnvagn, utan stor, otymplig skötväska, men det känns ljuvligt i hela kroppen när jag kommer hem och ser henne lysa upp i ett leende och jag känner att jag har, ja just det, SAKNAT, henne!

Tomgång

Ibland blir det fel. Läste tidningen imorse. Det handlade om stora affärer och offertomgångar skulle genomföras. Det var bara det att mina sömniga ögon inte riktigt hängde med. Offertomgång blev alltså offer-tomgång! Det skrattade jag åt hela dagen sedan. Så lättroad är en hemmamamma med ögonen i kors. :)

Nu börjar det

Den här bloggen är inte bra för mig. Den håller mig vaken när jag borde sova. Den fick sin start en sen kväll, då jag plötsligt överfölls av ett tvingande behov av att skapa en ny blogg. En som kombinerar lite av båda mina gamla, den första om vardagligt smått och stort och den andra, hemliga, om en stor längtan som till slut blev uppfylld. Så nu sitter jag här och ivrar för att pränta ner några ord, istället för att ligga skönt utsträckt och sovande bredvid min lilla, fridfullt snusande dotter.

Det här är min skatt, den efterlängtade. En del av bloggen kommer att handla om henne. Andra nära och kära kommer säkert också att dyka upp här, om än inte nödvändigtvis på bild, men mest blir det kanske ändå mina infall och tankar som jag vill sätta på pränt. Intryck och uttryck, precis som i rubriken.

Klara, färdiga, GÅ!

Det här är mitt livs tredje blogg. Välkommen!