Carpe diem

Ibland värjer jag mig för uttryck som det populära "carpe diem". I mina öron får det en klang av prestation och jagande, ett försök att fånga, erövra, utnyttja livets sekunder. Jag vill hellre tänka mig tiden som en gåva, en  nåd, som ges mig och alla andra här, som flödar emot oss oupphörligt, barmhärtigt  i en stadig, pålitlig rytm, andetag för andetag, dag för dag tills våra mått är fyllda.

Livet

Det kan hända att jag upprepar mig nu, men i så fall påstår jag att citatet tål att upprepas:

"Det är ett sorgearbete att leva, om man inte förstår det blir man aldrig glad."
(Kristina Lugn)

Sommarkväll

Min lilla familj sover. Inte jag. Jag sitter uppe och njuter av att de sover. Jag är en människa med ett stort behov av ensamhet. Samtidigt ett enormt behov av gemenskap och närhet. Så dubbelt är livet.

Glad Påsk

Idag är min favoritdag på året. Den ljusaste, festligaste och största dag som finns. "Livet vann, dess namn är Jesus", ljuder en gammal psalm, fast det låter nästan så där frikyrkligt halleluja om orden. Hursomhelst så är det ord som får mitt hjärta att dansa. Döden är inte slutdestinationen, himlen är det.

Njuta

Ibland förundras jag över att det är så vanligt att bebismammor ofta får höra uppmaningen att njuta av barnen, medan jag aldrig har hört någon säga så åt en tonårsmamma. Är det så att det kärleksfulla skimmer man betraktar sin nyfödda genom så småningom nöts bort och ersätts av något annat? Jag hoppas att jag kommer att njuta av min dotter som femåring, åttaåring, sextonåring, vadsomhelst-åring, precis som jag njuter nu av att hon är så fin, så bedårande, så intressant, så gosig, så full av liv och med så mycket framför sig. Jag vill inte njuta mindre sedan. Däremot njuter jag ju inte precis hela tiden, men grundtonen är att jag är glad och tacksam att hon finns hos mig. Ofta, ofta tänker jag fortfarande tillbaka på förlossningen, denna långdragna, utmanande, otroliga upplevelse, som kulminerade i ögonblicket då hon lades på min mage. De känslor av befrielse, seger, triumf, kärlek och lättnad jag kände då vill jag aldrig glömma. Liksom jag inte heller vill glömma den långa vägen dit.