Vad gör man när lilla ljuvligheten hoppar och plaskar i stans lerigaste pölar, med inlevelse och stor grundlighet, för att sedan kräla över några oljiga, grusiga, allmänt mycket smutsiga, borttynande snödrivor, och som avslutning rusar fram och kramar mina ben i nytvättade jeans?
Tja, först tänkte jag faktiskt väja undan, men tog förnuftet till fånga i tid och kramade tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar