Dagens bön

"Du har ännu så mycket att lära mig,
och mycket som jag redan lärt mig
måste jag lära mig på nytt.
Men idag vill jag på nytt lära mig
bara denna enda sak:
att låta min egen själ vila
med dig
och i din närhet."

(E.Vikström)

Känslor

Så vemodigt det kändes att skriva in det där ordet i almanackan. Dagisstart. Slut på världen där vi två är centrum, där lugnet får råda, där tiden inte är något som jagar en utan snarare en rymd att leva i. Samtidigt, pirret i magen inför ordet jobbstart, ett glatt, ivrigt, porlande pirr.

Kärnan

Det här ville jag länka till, för så är det också för mig.

Visdomsord

"You can't see the light at the end of the tunnel if you keep looking back."

Natt

E vaknade häromnatten, stirrade ut i mörkret, och konstaterade: "oj, så mycket natt det är!", varpå hon somnade om med en suck.

Boktips

Om jag skulle hålla en kurs för blivande föräldrar skulle jag definitivt rekommendera Jesper Juuls bok Konsten att säga nej med gott samvete. Läs den!

Dvala

Det brukar visst kallas bloggtorka det här. Inte ens en vecka borta i sol och värme tillsammans med betydelsefulla människor kunde återuppväcka skrivlusten. Kanske det är vinterdvala som pågår här lika envist som därute. Återkommer väl. Kanske. Någon gång.

Stråla

Våga stråla,
våga le!
Vägra låta
rädslan
skrämma
livet 
ur dig.

Födelsedag

Jag fyller jämna år idag. Den här vackra dikten hade mamma citerat i kortet jag fick av mina föräldrar och yngsta systern:

Lär mig mäta tiden
ej med min lyckas,
ej med min smärtas,
ej med min längtans 
bedrägliga mått.
Stäm den i samklang
med solvarv och månvarv,
med stjärnvalvens vandring
och åldrarnas stilla gång
över jorden.

(A.Frostenson)

Dyrbart

Det allra finaste som hänt mig den här veckan var när E gav sin allra första teckning till mig, helt som en egen idé. En liten teckning, som utan tvekan föreställde en människa. Små, fina streck för kroppen. Huvud, hår och till och med fötter. En känslosam bild. Det här är en mamma, sade E, och gav den till mig med en varm kram som bonus. Det var ett av de där ögonblicken som skimrar av allt som är värdefullt och viktigt och obeskrivligt dyrbart.

Ansikte

Jag vill
inte
att
de linjer
som tiden
ristar in
i mitt ansikte
ska vara 
de oroade,
de håglösa,
de bistra,
eller 
de bittra.
Bäst att jag börjar 
le 
ofta
mera
gärna.