Det finns så många ögonblick, i tillvaron med E, som jag skulle vilja etsa fast i mitt minne för evigt. Den där glittrande blicken, som kikar fram under mössans blommiga kant, när vi är ute och hon hittar något intressant som hon vill att jag också ska se. Det där leendet med spetsiga, vita små tänder. Den där lilla, starka handen och rösten som säger "hålla handen", och så smyger hon in sin hand i min. Oräkneliga, tusentals gånger som jag bara vill minnas, men redan håller på att glömma, av miner, ord, gester, känslor och delade upplevelser. Så mycket som redan bleknat i minnet från den första tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar