Mångalen

Förra natten väcktes jag och dottern av månen. Ljuset flödade in i rummet. Vi formligen badade i ett skarpt, vitt sken. Dottern vaknade av det och sedan dröjde det inte länge innan jag också var vaken. Dröjde gjorde det däremot innan vi sov igen. Ett par timmar gick innan månen äntligen vandrat så långt att den inte lyste genom den nerfällda persiennens springor och rummet igen var barmhärtigt mörkt. Jag hann tänka "mörkläggningsgardin" några gånger under den tiden.