måndag 14 februari 2011

De mjukaste händer

Lilla ljuvligheten sover på en solig balkong. Jag är glad att vi har kommit så här långt i vår tillvaro. Snart har hon funnits lika länge utanför min mage som hon fanns på insidan. På kvällarna när hon ska somna, eller på nätterna när hon vaknar till, vill hon ofta hålla mig i handen. Hon snurrar båda sina små, mjuka händer runt mina. Fingrar på ringarna, biter lite på någon fingerspets, känner och klämmer och kommer till ro.


Ändå vill jag påminna oss alla om att alla dagar med en bebis inte är lätta och rosenskimrande. Det finns en djup glädje i att möta sin babys glada, öppna blick, men det finns också en oväntat stark plågsamhet i att bära och bära ett barn som inte sover, att höra sin baby gråta och inte kunna trösta eller ta bort det som gör ont. Det är lätt hänt att man känner sig otillräcklig. Många med mig upplever en liten kris när babyn är ungefär fyra, fem månader (eller tidigare/senare/hela tiden), då ens egna kraftreserver kanske har sinat, sömnbristen börjar bli påtaglig och behovet av att ta ett litet andetag utanför symbiosen kanske gör sig kännbart. Jag känner att det är viktigt att nämna detta efter att jag surfat omkring på så många mammabloggar, som skimrar av moderskärlek. Och visst är kärleken till barnet underbar, stark och öm och omtumlande, men det finns också många andra känslor, och mindre glada dagar och det är så det är att vara människa. Man är inte en dålig eller kärlekslös mamma för att man inte njuter av varje sekund, hur gärna man än skulle önska att man gjorde det, för man vet ju hur snabbt de där sekunderna flyr. Men man är människa och i det ryms så många olika sorters känslor, som inte på något sätt utesluter varandra.

9 kommentarer:

  1. Tack!!!! Precis vad jag behövde höra idag. Har stött på allt för många den senaste tiden som "glöm" hur deras småbarnstid kunde vara. Det var skönt att få läsa ett ärligt, vardagligt men ändå otroligt kärleksfullt inlägg.

    SvaraRadera
  2. Ja visst är det så, det ryms en massa motpoler av känslor i kroppen! Tråkigast är det där dåliga samvetet som ganska ofta späs på av andra mammor. Det skulle jag gärna slippa...

    SvaraRadera
  3. Så bra, Erika!
    Nori, dåligt samvete är tärande. Hör av dig om du hittar på något bra botemedel mot det... ;)

    SvaraRadera
  4. nämen självklart ska man kunna få känna allt! Det är ju jättehärligt när de sover bredvid en och tar i en, Alicia brukar smeka mig på bröstkorgen :). Men, man får också känna uppgivenhet, besvikelse, nedstämdhet. Ibland kan man bara önska att nån sku hämta bort barnet så man får va ifred! Och sova! Det är helt ok o normalt. Ett ständigt rosaskimmer är onormalt. Jag tror det gör dig till en bättre människa att kunna erkänna olika sorters känslor, och samtidigt bättre mamma. :)

    SvaraRadera
  5. Jättefint skrivet. Det är så sant alltihopa. Så många gånger man suttit frustrerad och känt sig alldeles orkeslös. Har flera gånger känt att jag ska ju inte gnälla som kämpat så för att bli mamma. Men alla mammor oavsett hur deras barn kommer till, känner ju och har rätt att känna dessa saker. Våra barn är så klart det underbaraste i våra liv, men det är kämpigt ibland. Bra att du skrev om det.

    Kram!

    SvaraRadera
  6. Väldigt bra skrivet! Skönt att någon mer tar upp att det är ok att vara trött ibland! Det är ok att inte tycka livet är underbart varje dag.

    Min son är 4 månader nu och jag tycker vi har haft en lång period som varit väldigt jobbig, och den verkar inte gå över heller.

    Men vips en dag när allt är som värst så säger det väl bara poff och så är det jobbiga bortblåst och så får man andas ut.

    Jag kämpar mig genom det dåliga och ser fram emot den dagen helt enkelt, hoppas den kommer snart! :)

    SvaraRadera
  7. Linda, jag tänker också som du, ständigt lyckorus skulle vara onormalt, om än en lockande tanke... ;)
    Jenny, precis så är det. Man tycker att man borde vara lite extra tacksam o rosenskimrande när man väntat o längtat så länge!
    Erika W, tack! Och heja er! Varje dag kommer ni närmare poff-dagen. Jag hoppas den snart är här!

    SvaraRadera
  8. Ja och amen, precis så är det ju. Kärleken kommer i många skepnader, och ibland räcker det att bara ta sig igenom dagen (eller natten), det är gott nog.

    SvaraRadera
  9. E, kul att du tittade in här! :)

    SvaraRadera