Avvänjningen

Igår hade vi vår första helt ammningsfria dag, men idag ammade jag tre gånger redan före klockan hann bli 10. Det är en process. Lilla fröken har fått en vana att vakna kl. 05 för en slurk, det har pågått några veckor nu och det är en svår tid att låta bli att göra det enklaste, dvs bara ge bröstet. Den ammningsfria dagen lät hon nöja sig med att borra in huvudet mot min hals och nypa och känna på min hals tills vi båda somnade om, men oftast har hon högljudda krav på att få suga en stund.

Jag tänker fortfarande att det får ta den tid det tar. Det tog ju lång tid för mig att bli redo att fatta beslutet att avsluta ammningen, så varför skulle det inte få ta sin tid för barnet också, att vänja sig vid frånvaron av detta som först var hela hennes lilla  världs centrum.

En stilla suck

Den här förkylningsrumban har verkligen ställt till det här. Alla rutiner har flytt sin kos och en separationsångest, mera dramatisk än jag någonsin hade kunnat vänta mig, har inträtt. Dessutom har ammningen gått från att ha varit något, som man gjorde i förbifarten morgon och kväll, till den enda näring som riktigt smakar och som är nästan lika begärlig som vid två månaders ålder. Jag ammar hur många gånger som helst per dag igen och dessutom ett par gånger på natten. Suck. Det är rätt tungt.

Vet inte om jag tror på det där med lycklig barndom längre. Jag tycker det verkar vara rätt traumatiskt att vara baby. Kris följer på kris och alla känslor och intryck är så stora och dramatiska. Lyckligtvis är det för det mesta inte särskilt svårt att locka fram ett leende eller ett skratt heller.

Jag tror förresten att det är jag själv som skulle ha störst behov av en rejäl omgång skratt just nu.

Nattmat

Efter flera veckor av ammningsfria nätter väcktes jag inatt av ett desperat, förtvivlat och mycket uppfodrande matskrik. Försökte först övertala den lilla att glömma sin hunger medelst napp och buff på rumpan, men icke. Mat skulle det vara. Hur kunde hon komma på den idén nu igen efter att självmant ha slutat nattäta och efter en helt vanlig matdag i övrigt (det vill säga ett relativt rikligt intag av allt som bjuds)?