Jag beundrar människor som Hanna och Criss. De bygger upp sina garderober med loppisfynd och de gör det med god smak och kreativitet. Jag hade en loppisperiod i tonåren, men någon gång i ung vuxen-ålder växte jag ur detta, eftersom jag just då hade ett stort behov av att vara som de flesta andra. Tonårsidealismen hade fått sig några rejäla stötar och dessutom behövde mitt självförtroende få känna butiksdoftande kläder på huden. När studierna övergick i arbetsliv ökade möjligheterna, och sakteliga även lusten, till konsumtion. Det är en aptit som växer ju mera den retas. Jag har också alltid varit svag för allt som är vackert, allt som har med människors skönhet att göra. Färger, former, det där lilla extra. Mjuka tyger mot huden. Fallet i ett plagg som sitter som det ska. Jag njuter av att vandra ut och in i klädbutiker, mina ögon slukar allt det fina. Jag frestas av det glassiga, av musiken, dofterna, människorna. Som en fjäril som dras till ljuset. Kanske det också har att göra med dagdrömmeri. Om att för en stund föreställa sig en annan vardag, andra känslor än de man vant sig vid, ett behov av att se sig med nya ögon (i andra plagg än de man redan har), kanske en önskan om att bli sedd med nya ögon. Ett behov av att stimulera sina sinnen.
Det samhälle vi lever i idag underblåser allt detta. Men innerst inne har jag alltid drömt om och högt värderat en enkel och anspråkslös livsstil. Jag är bara inte särskilt bra på att odla denna längtan efter det enkla. Kanske är det så för de flesta av oss, vi är inte så bra på att fostra oss själva innan vi är mer eller mindre tvungna till det. Min nya livssituation som mamma har fått mig att fundera en hel del på konsumtion och mina vanor i det hänseendet. Jag är inte på långt när färdig med mina funderingar, men jag kan skönja en liten, liten kursändring åt rätt håll. I april övergår min mammaledighet i vårdledighet, vilket innebär att mina inkomster kommer att bli närmast obefintliga. Jag har förberett mig mentalt för detta en lång tid, men jag tror inte att det kommer att vara lätt. Däremot känns det rätt och nyttigt.
Självklart får man länka till mig, tack för de berömmande orden.
SvaraRaderaJag brukar ibland tänka att jag är oerhört tacksam att det är just loppis som berusar mitt konsumtionsbehov. För visst konsumerar jag också något oerhört ibland. Det känns bara lättare att rättfärdiga det ur flera synvinklar (ekonomi och miljö t.ex.) när det handlar om begagnat.
Skulle det plötsligt uppdagas att loppisshopping är otroligt dåligt för miljön så vet jag inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Skulle jag bry mig? När det är så underbart att gå på loppis?
Visst är det vackra härligt=) Speciellt om man får ta del av det. Vackra kläder som sitter snyggt=D Nice!
SvaraRaderaTack för din kommentar=)
Hanna, jag tror att jag ska börja utforska loppistjusningen jag med!
SvaraRaderaMisstycker inte alls. Tvärtom blev jag både smickrad och glad. Tack!
SvaraRadera