Idag hände något som aldrig hänt mig förrut. Jag drabbades av det finska språkets rytm och tyckte plötsligt att det lät så vackert. Hör på det här, det är som ren poesi:
Erottele kananmuna keltuaiset ja valkuaiset. Sekoita ricottajuusto, maito ja keltuaiset vispilällä. Sekoita leivinjauhe jauhoihin ja lisää seos taikinaan. Vatkaa valkuaiset kuohkeaksi vaahdoksi ja kääntele taikinaan.
Kuumenna rasva pannulla keskilämmöllä ja lusikoi reilun ruokalusikallisen kokoisia kakkuja pannulla. Paista molemmilta puolilta kullanruskeiksi. Pannukakku on valmis käännettäväksi kun taikinan pinta kuplii kakun keskellä.
Till saken hör att jag tyvärr aldrig varit särskilt bra på finska och detta faktum väcker en hel del ångest och, på riktigt, skam i ett land där majoriteten är väldigt, väldigt finskspråkig.
Pannkakspoesi, det är grejer det!
SvaraRaderaJag har funderat över det där ibland, på hur uteslutande svenskspråkiga finlandssvenskar egentligen kan vara (jag vet ju inte eftersom min familj är finskspråkig)? Är det så att de flesta finlandssvenskar förstår finska men kanske inte talar det så gärna, eller är det så att det kan vara svårt överhuvudtaget?
Jag är uppvuxen i en trakt som är svenskspråkig till 98% så språktröskeln blev tyvärr ganska hög för mig. Jag förstår finska helt obehindrat och klarar väl någorlunda av att uttrycka mig, men det känns alltid knaggligt och konstigt och så skäms jag för att jag inte talar landets andra språk helt flytande. Skulle tro att de flesta finlandssvenskar förstår finska, men för en del(ganska många?) är det med en viss tveksamhet o osäkerhet som man försöker sig på att prata.
SvaraRaderaDå är jag med. Sådär är det ju ofta med språk man inte använder tillräckligt mycket: förståelsen funkar men det tar emot att prata. Det är bland annat därför jag är så glad över att jag uteslutande pratar finska med Esme, det hjälper mig att hålla språket stabilt i en i övrigt svenskspråkig vardag.
SvaraRaderaEsme är lite avundsvärd som får flera språk från början!
SvaraRadera