söndag 8 maj 2011
Avvänjning 3, klart slut!
Min dotter är ett avvant barn. Jag äter smör, dricker mjölk, slickar i mig en glass i solen, men det känns inte alls som jag trodde. Det var många gånger mera sorg och saknad efter avslutad ammning än jag hade väntat mig. Jag var inte förberedd på det. Jag hade bara föreställt mig att jag skulle njuta av att få äta utan restriktioner, att det skulle kännas bra att lägga undan de tråkiga ammningslinnena till förmån för fina bh:n, att det skulle vara skönt att inte bli stel i nacken av att ligga i sängen och amma. Flickan min verkar ha accepterat det hela utan större åthävor, men mina känslor har stormat. Kanske slutet kom lite för abrupt. Jag slutade på en gång 1 maj efter att ha varit på middag hos vänner och fallit till föga inför ostarna som bjöds. Då hade jag haft ett par ammningsfria dagar, men inte i rad, och hade nog föreställt mig att det skulle ta oss ännu en tid att vänja oss av med ammandet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh, jag förstår precis! Jag både ville sluta och inte. Men jag tror inte att jag hade slutat när jag gjorde det om det inte var för att läkaren tyckte att jag borde göra det.
SvaraRaderaMen ändå, det blev ju så oåterkalleligt i och med att jag började äta mjölkprodukter, som för dig. Ingen återvändo. Ingen möjlighet att om två dagar när liten är ledsen och har feber trösta och amma.
Men det gick ju bra och nu känns det som om det var i ett annat liv som jag ammade lilla J. Tiden rusar!
Ja, det är det oåterkalleliga i det som känns lite sorgligt. På sätt o vis är det ju ett avsked.
SvaraRadera