Avvänjning 2

Jag tror minsann att den andra dagen utan ammning går mot sitt slut! Hur många dagar i rad ska man ha hållit upp för att våga tro att det är avslutat på riktigt? Läs: när vågar jag smälla i mig någonting riktigt smörigt och gräddigt...?

Vi myser och gosar lite extra just nu. Det är inte bara den lilla flickan som frågar efter det som ersättning för ammningen, utan även den här stora. I klartext betyder det bl.a. att hon somnar endast om jag ligger tätt intill, i vår säng, och att hon hamnar där i några omgångar under natten också. Inte för att det gör mig något. Jag ifrågasätter det där idealet om att bebisar/barn ska somna inom fem minuter. Vilken vuxen gör det varje kväll? En del män, jo, men kanske de flesta av oss ändå ligger och snurrar mellan en kvart och upp till en timme innan vi somnar. Jag förstår väl idealet i sig, man kan längta sanslöst efter den där lilla stunden egen tid, eller känna stress, hur mycket som helst, över allt som borde bli gjort i hemmet. Jag känner båda delarna ibland, men innerst inne blir jag lycklig av att ligga bredvid min lillgumma, se henne komma till ro och sedan somna, lugn och trygg. Hon ligger där så varm och gosig, med de små fina händerna och lena, runda armarna, själva sinnebilden för fridfullhet. Jag vill ta vara på det. Jag vill ligga där och andas och själv slappna av, bara vara, vila, njuta.