Minnen

Stötte på en bekant äldre kvinna på stan häromdagen och hon frågade om jag brukar göra minnesanteckningar om E:s utveckling och annat minnesvärt i tillvaron med ett barn. Några dagar senare träffade jag en liten tre månaders bebis och insåg hur snabbt man ändå glömmer, hur inte ens mina armar minns hur det kändes med den lätta tyngden av ett mycket litet barn. Min famn är nu så full av en stark, sprittande, och mycket lekfull snart ettochetthalvtåring att de månader som ligger bakom känns väldigt avlägsna. Förlossningen minns jag ännu klart och tydligt, och tar ofta fram mina minnesbilder från den, för att inte glömma denna långa, mödosamma och smärtsamma, men triumferande resa. Men jag vill tydligare komma ihåg även vardagen med E så jag kommer att börja skriva lite mera om henne här i bloggen. Just nu kan jag meddela att hon precis har lärt sig hoppa och ivrigt demonstrerar sina färdigheter genast när hon vaknar och när hon träffar nya människor.