12.12. Saknad

Idag är det min mammas födelsedag och kommen till min mogna ålder vågar jag väl medge att jag saknar henne ibland (vi bor långt ifrån varandra). Jag tror att hon kan uppfattas som allvarsam, och kanske till och med sträng, men det karaktärsdrag som jag tycker är mest tydligt är en bubblande, aldrig sinande kreativitet, en förmåga och vilja att skapa vackert omkring sig i smått och stort. Jag beundrar denna ihärdiga skönhetslängtan som trotsar vardag, karghet och livets sorger. Hon är seg, min mor, ger inte upp i första taget. Inte i andra taget heller. Hon är liten och ganska rund. Många grader mörkare än jag. Som barn tyckte jag att hennes leende och händer var så vackra, och fast folk brukar tycka att jag liknar pappa mera än mamma, så tror jag att jag fick mammas leende, eftersom det är leendet jag alltid fått mest komplimanger för. Hon har fostrat andras osnutna ungar i sitt yrkesliv, men är nog innerst inne en konstnär. Frågan är bara om det är bilden eller musiken som hade varit hennes främsta uttryckssätt, ifall hon hade slagit in på den konstnärliga banan. Jag tror att hon borde ha blivit keramiker. Hon kommer antagligen inte att läsa det här inlägget, eftersom hon bara läser mysiga inredningsbloggar. Om jag skulle sammanfatta min mamma i ett enda ord så skulle det kanske vara: pikant!