Hon sover oftare med huvudet i fotändan än huvudändan. Hon är liten, stark och knubbig. Hon har börjat få lite hår, som är alldeles mjukt, smårufsigt och mycket ljust. Hennes blick är blå, intensivt utforskande och genuint vänlig. Varje dag övar hon alla ljud hon kan och hittar på nya. Häromdagen kom hon på den utmärkta insikten att man kan ta sig fram genom att dra sig fram på byxbaken och oj, så hon log och myste över upptäckten! Hon håller på och lär sig stå också, och övar med en ihärdighet som är avundsvärd. Det är jättespännande att stå, man ser så mycket mera och framförallt når man nya saker. Hon kan både pussas och kramas. Näspuss, pannpuss, kindpuss, det finns pussar av alla de slag.
Hon avskyr att sitta ensam i bilstolen i baksätet, så jag gruvar mig alltid för bilfärder längre än en kvart, om jag måste åka på tumanhand med henne.
Hon förstod snabbt vad en potta kan vara bra för, men just nu är det roligare att pröva benmusklerna för att stå i alla lägen där det är möjligt. Och möjligt tycker hon att det borde vara så fort mamma är närvarande och kan ge henne en hjälpande hand. Hon ler förtjust när hela vår lilla familj sitter vid matbordet och uppmärksamhet riktas mot henne. Överhuvudtaget har hon ofta skratt i sin blick.
Sådan är hon just nu. Min flicka.
Underbart!
SvaraRadera;)
SvaraRadera