Mamma

När jag blev mamma blev jag översköljd av en störtflod med känslor. Den floden har inte lagt sig än, även om intensiteten varierar. Jag har så småningom börjat känna en viss tillit till min förmåga att hantera olika situationer som kan uppstå med Lilla e. Den första tiden var så full av osäkerhet, kanske delvis på grund av att min lilla sparv skrek så mycket. Jag tyckte det var fantastiskt, ett under, en nåd, att få bli mamma, men överraskades av den stora osäkerhet jag kände. Jag blev också överrumplad av hur fysiskt moderskapet var. Hur kärleken kändes i hela kroppen, hur både mjölk och svett rann till när min lilla unge skrek och jag inte genast fick henne i min famn. Hur behovet av att vara nära barnet kändes så oerhört starkt och alldeles oemotsägligt, som om det var det enda som egentligen betydde något i hela världen. Jag minns hur jag funderade på ordet mamma under graviditeten, hur jag smakade på det och kände att det kändes främmande att kombinera mig och det ordet. Nu får jag höra Lilla e säga mamma, mamma och det känns självklart och naturligt. Egentligen känns det som en belöning för en ganska krävande spädbarnstid, lite som en titel man har gjort sig förtjänt av. Delar av moderskapet är allmängiltiga, men den mamma just jag är och blir är något helt unikt som växer fram mellan mig och Lilla e. Jag är så tacksam att jag får vara med om det.

Egen mark

Idag suktar jag hett och innerligt efter ett litet hus med en egen liten grönskande markplätt. Det finns många fördelar med att bo i höghus, men soliga, somriga dagar önskar jag ibland att vi hade ett eget hus, eller kanske framförallt den där egna lilla plätten mark, där man okomplicerat kunde gå ut med en kopp kaffe, eller släppa ut sin friskluftstörstande unge och peta i jorden. Den där kaffekoppen skulle dessutom just idag ackompanjeras av en alldeles perfekt banankaka, nyss kommen ur ugnen.

Piggelina

Vi tycks vara inne in en icke-sovande period igen. Så här:

Lilla e vaknade i morse kl.6.30, sov ynkliga 20 minuter på dagen och har fortfarande inte somnat för natten trots att klockan närmar sig 23. Hon ser inte direkt ut som om hon kommer att somna inom den närmaste halvtimmen heller. Ögon glittrar och pratkvarnen är i full gång. Hon lät ana vad som väntade redan igår då hon sov en knapp timme på dagen utan att visa desto större sömnbehov vid läggdags på kvällen.

Nå, jag har lärt mig att det är perioder som kommer och går och vet att det kunde vara mycket värre.

Dagens leende

Ramlade över ett citat som fick mig att le: "Litteratur handlar ofta om sex och litet om att leva med barn. Det verkliga livet är tvärtom." (David Lodge)

Partypingla

Lilla e tyckte att ettårsdagar ska firas med besked och partajade ända tills precis just nu då hon äntligen slöt sina blå för den här dagen. Klockan är 23.45.

Min Lilla e

Min lilla älskling, lilla sprudlande kraftpaket, som blir ett år idag! Livet med dig är så mycket roligare än tillvaron före du kom. Tyngre också, i vissa avseenden, men ögonblicken skimrar så mycket mer och oftare, och du lockar fram våra gladaste leenden. Du har börjat tulta omkring och jag älskar ljudet av dina steg och att sedan se din finurliga min när du kikar fram runt ett hörn eller under bordet. Du är full av skojfrisk livsglädje och du har just lärt dig att dela ut pussar och kramar. Dina ögon är bland de mest uttrycksfulla jag sett och dessutom har de så vacker färg. Du är den vackraste, finaste och ljuvligaste ettåring jag känner. Grattis, mitt älskade barn!

Insomnia igen

Man skulle ju kunna tro att en trött småbarnsmamma sover gott om nätterna, de gånger barnet gör det. Icke så i detta hus. Lilla e sover som en stock (än så länge) efter dagens dos av sol, vatten och vind, men jag är vaken i allra högsta grad. Ska försöka söva mig medelst stretching och stilla stund i soffan, men egentligen är jag hungrig och önskar bara att en vänlig själ skulle sitta hos mig och erbjuda mig en rejäl smörgås och en lugnande kopp té.