Släpp taget

Våga denna närhet
den totala distanslösheten
barnets beroende
för att sedan se landskapen 
förändras
dag för dag
steg för steg.

Smärta

Min lilla älskling slog sig illa alldeles just. Ramlade huvudstupa. Det skär i hjärtat och jag tänker på hur det skulle vara om det verkligen skulle hända något riktigt illa- en rädsla man får leva med.

Livet

Det kan hända att jag upprepar mig nu, men i så fall påstår jag att citatet tål att upprepas:

"Det är ett sorgearbete att leva, om man inte förstår det blir man aldrig glad."
(Kristina Lugn)

Kvällens tanke

Jag kan känna ibland att livet ramlar över mig, att jag så sällan är riktigt beredd, att jag sällan känner mig mogen och kapabel. Dagar, stunder och tillfällen kommer ändå och beaktar inte om jag är redo eller utrustad för dem. Då är det skönt att försöka se livet som en övning, en lång och ibland mödosam inlärningsprocess. Jag är inte framme ännu, men jag är på väg.

From förhoppning

I vårt nya hus kommer vi att ha ett litet klädvårdsrum mittemot vårt sovrum. Följden av detta måste ju bli att jag, de nätter jag har svårt att sova, tassar upp och börjar sortera, vika och stryka kläder. I nuläget står datorn precis på andra sidan väggen och det naturliga då är förstås att göra ungefär just det jag gör nu. När vi har packat in och packat upp oss i vårt nya hem kommer datorn att finnas i mitt arbetsrum på nedre våningen, alltså är klädvårdsrummet MYCKET närmare. Det finns ju bara en möjlig konsekvens av detta, eller hur?

Personlighet

Det är en märklig känsla att inse att ens barn har egenskaper i en sammansättning och ett urval som delvis är helt annorlunda än min egen personlighets olika nyanser. Jag var t.ex. mycket, mycket blyg, ja, nästan försagd, som barn, medan min dotter är framåt och omedelbar och gärna tar rum i en social situation. Jag är lite lättad över att hon inte verkar tyngas av samma förskräckliga blyghet, som jag släpade omkring på som barn, och som jag fortfarande kan slås av alltid nu och då, även om jag lärt mig att hantera den någorlunda vuxet. Samtidigt är hon alldeles otroligt mammig mitt i all sin utåtriktade tuffhet. Hon är helt enkelt en så intressant person, min lilla unge. Jag har förresten kommit fram till att jag vill kalla henne bara E, istället för Lilla e, härefter i bloggen. Det där ordet "lilla" framför passar visserligen ihop med hennes storlek och ålder, men inte med den plats hon har i min tillvaro och mitt hjärta.

Äpple

Jag tycker inhemska höstäpplen är så vackra med sin krispiga röda färg och det mest bedårande söta man kan tänka sig är min dotter gnagande på ett sådant äpple.

Om sommaren är en årstid för kroppen så är hösten en årstid för själen. Vad vintern är till för har jag inte kommit underfund med.