Personlighet

Det är en märklig känsla att inse att ens barn har egenskaper i en sammansättning och ett urval som delvis är helt annorlunda än min egen personlighets olika nyanser. Jag var t.ex. mycket, mycket blyg, ja, nästan försagd, som barn, medan min dotter är framåt och omedelbar och gärna tar rum i en social situation. Jag är lite lättad över att hon inte verkar tyngas av samma förskräckliga blyghet, som jag släpade omkring på som barn, och som jag fortfarande kan slås av alltid nu och då, även om jag lärt mig att hantera den någorlunda vuxet. Samtidigt är hon alldeles otroligt mammig mitt i all sin utåtriktade tuffhet. Hon är helt enkelt en så intressant person, min lilla unge. Jag har förresten kommit fram till att jag vill kalla henne bara E, istället för Lilla e, härefter i bloggen. Det där ordet "lilla" framför passar visserligen ihop med hennes storlek och ålder, men inte med den plats hon har i min tillvaro och mitt hjärta.