Det är en märklig känsla som uppstår när låda efter låda bärs ut. Det som har varit mitt hem blir naket, avskalat, avklätt sin personlighet. Snart är det bara en anonym lägenhet, som vilken annan som helst. Det är som om den börjar se övergiven ut, eller så är det bara en aning flyttvemod som färgar min syn. I skarven mellan flytten från gammalt till nytt blir man nästan lite hemlös för en stund.