Dagen började inte så bra. Den fick första starten redan 04 då det lilla livet vaknade av att nappen saknades. Jag upp och leta febrilt, ingen napp någonstans, ut på jakt i lägenheten, medan Lilla e:s röstvolym ökar oroväckande. Hittade en vilsekommen i botten på en djup väska, känner hur maken stressar upp sig över att inte få sova i fred, drar den hulkande lilla intill mig och stoppar in nappen. Tystnad. Tills hon börjar med "jag-somnar-snart-hummandet". Maken suckar bredvid oss och drar täcket över huvudet, Lilla e hummar vidare. Och vidare, men i något skede somnar vi i alla fall. Maken stiger upp tidigt och far på jobb, Lilla e och jag sover, och sover- och vaknar först 10.15 för första gången i historien! Där for dagens planerade besök på Öppna dagiset. Jag känner mig melankolisk och i behov av sällskap. Lilla e är förvirrad över sin egen plötsliga sömnförmåga och ganska gnällig, tills jag tar oss båda i kragen, slänger mig i duschen, matar i oss lunch och ringer en vän och frågar om vi får komma på besök. Vi kommer hem glada och mätta i magen av stadigt mellanmål (måste verkligen börja med stadigare mellanmål annars också!) berikade med doftande plommon och äpplen. Lilla e är på strålande humör resten av kvällen.
Dessutom har vi, för ovanlighetens skull, städat hemma eftersom vi hade en mäklare på besök idag för värdering av vår lägenhet. De flyttlådor som redan är packade är staplade utom synhåll och de rena ytor som plötsligt omger mig fyller mig med ro. Måtte vi nu bara få lägenheten såld till ett någorlunda bra pris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar