Ansikte

Jag vill
inte
att
de linjer
som tiden
ristar in
i mitt ansikte
ska vara 
de oroade,
de håglösa,
de bistra,
eller 
de bittra.
Bäst att jag börjar 
le 
ofta
mera
gärna.

Tröst

Det finns dagar då E får sitta alldeles för länge framför en film, då ännu en kissolycka som flödar åt alla håll känns som just en för mycket, då inget kaffe eller det sötaste wienerbröd hjälper upp situationen, eller botar den segaste tröttheten, som får tårarna att trängas i ögonvrån. Idag var en sådan dag. Tack och lov är den snart slut. Det är den bästa trösten.

En fråga på ålderns höst (nästan)

Hörni läsare av denna blogg, jag blir glad om jag får flera kommentarer. Det är så länge sedan det trillat in en endaste liten kommentar. Inte för att jag är så flitig med mina inlägg heller, och visst är det roligt bara att ni läser också, men det skulle onekligen kännas mera sprittande med ett litet ord från någon av er.

För att göra det enklare så har jag en simpel fråga till er: Kan man vid nästan fyllda fyrtio år (ja,otroligt nog är jag snart där!) köpa sig ett par färdigt slitna och lappade jeans, eller är det ett alldeles för ungdomligt plagg för någon som nog kan kallas "tant"? Jag har länge gått och sett trånande på ett sådant par i en butik, går i svängar runt dem, petar lite på dem och lämnar dem sedan där. Jag har inte provat dem, de kanske inte ens passar på mig, men jag gillar dem på hängaren i alla fall- om jag bara inte är för gammal för dem.

Gul

På café med lilla E. Expediten frågar om hon vill ha grön eller röd "Trip". E svarar:  "Mmmmmm...GUL!"

Jag älskar henne så innerligt.

Dagens leende

Det lilla barnet som ville ha sina somriga solglasögon på, när vi begav oss ut i vinterkylan och eftermiddagsmörkret. Flera leenden mötte oss när vi gick in i butiken. Moderskapet är en god träning i att inte bry sig alltför mycket om vad "folk" kan tänkas tycka och tänka.

Stor flicka

"Jag är en stor flicka. Jag har vuxit, jag är en stor flicka. Som mamma...och mommo... och Eva". Min pratsamma lilla flicka med tusen miner och ansiktsuttryck har kavat spatserat fram utan blöja idag. Hela dagen, även de många timmarna på stan. Utan ett enda missöde. Jag är så stolt över henne. Som för att ytterligare understryka sin stormstegsutveckling räknade hon galant till fem idag. Upprymd över dagens blöjfrihet ställde hon sig sedan vid läggdags upp i sängen (= föräldrasängen) och deklarerade att hon inte behöver tutten (nappen), slängde den i en vid båge, och sade att hon vill sova i sitt eget rum, i egen säng. Utflykten till den egna sängen, i det egna rummet, varade inte så länge, men det var uppenbarligen ett spännande försök, som utlöste en lång pratstund om hur stor E är, hur mycket hon vuxit, hur mysigt det är i det egna rummet, även om det inte var riktigt tillräckligt tryggt för övernattning ännu.

Jag blir riktigt upprymd själv över alla förändringar. Jag har gruvat mig för både blöj- och nappavvänjning, men börjar inse att min lilla unge är en väldigt förståndig typ, som nog kommer att klara av det hela så småningom.

Symaskin

Det här MÅSTE du blogga om, sade min lillasyster, när jag satte mig vid symaskinen och sydde mitt livs första plagg. Det blev bra, vilket kanske är mera tygets och modellens förtjänst, än sömmerskans. En tubhalsduk döljer ju barmhärtigt eventuella brister i sömmarna och ligger på just rätt svårighetsgrad för mig. But I did it!