Affär

Idag har vi gjort stora affärer, jag och maken, så nu är vi även officiellt ägare till det blåa huset. Efteråt smet vi iväg på en kaffe på tumanhand, den första sedan Lilla e kom. Det kändes ju nästan spännande! Men när jag körde iväg för att hämta Lilla e från faddern, som haft hand om henne, tänkte jag lite vemodigt på att jag och maken kommer att ha hur mycket tid som helst på tumanhand igen, inom bara några få snabbt förbiilande år. Jag måste vara den mest blödiga mamman på denna jord.

Annars har följande ord snurrat i mitt huvud hela dagen: "there is a crack in everything, that is how the light gets in." Jag är ingen beundrare av Cohen, alldeles för depressiv musik för mig, men de där orden är ju en klassiker. Dessutom är de ganska trösterika.

Husdröm som blev sann

Husägare. Smaka på ordet. Kombinera det med en inbiten höghusfantast, en som bott i höghuslägenhet sedan hon flyttade hemifrån vid 18-årsålder och alltid entusiastiskt prisat fördelarna och enkelheten med den boendeformen.

Låt kombinationen sedan drabbas av en livlig, rörlig ettåring och ett vackert drömhus. Simsalabim, höghusfantasten är förlorad, förälskad (i både barnet och huset) och utan chans.

Nu har vi bara att börja packa!

(Jag ska få ett eget rum! Jag ska få ett eget rum! Ett EGET rum! Ett RUM!!! Halleluja!)