Så vemodigt det kändes att skriva in det där ordet i almanackan. Dagisstart. Slut på världen där vi två är centrum, där lugnet får råda, där tiden inte är något som jagar en utan snarare en rymd att leva i. Samtidigt, pirret i magen inför ordet jobbstart, ett glatt, ivrigt, porlande pirr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar