Släpp taget

Våga denna närhet
den totala distanslösheten
barnets beroende
för att sedan se landskapen 
förändras
dag för dag
steg för steg.

Smärta

Min lilla älskling slog sig illa alldeles just. Ramlade huvudstupa. Det skär i hjärtat och jag tänker på hur det skulle vara om det verkligen skulle hända något riktigt illa- en rädsla man får leva med.

Livet

Det kan hända att jag upprepar mig nu, men i så fall påstår jag att citatet tål att upprepas:

"Det är ett sorgearbete att leva, om man inte förstår det blir man aldrig glad."
(Kristina Lugn)

Kvällens tanke

Jag kan känna ibland att livet ramlar över mig, att jag så sällan är riktigt beredd, att jag sällan känner mig mogen och kapabel. Dagar, stunder och tillfällen kommer ändå och beaktar inte om jag är redo eller utrustad för dem. Då är det skönt att försöka se livet som en övning, en lång och ibland mödosam inlärningsprocess. Jag är inte framme ännu, men jag är på väg.

From förhoppning

I vårt nya hus kommer vi att ha ett litet klädvårdsrum mittemot vårt sovrum. Följden av detta måste ju bli att jag, de nätter jag har svårt att sova, tassar upp och börjar sortera, vika och stryka kläder. I nuläget står datorn precis på andra sidan väggen och det naturliga då är förstås att göra ungefär just det jag gör nu. När vi har packat in och packat upp oss i vårt nya hem kommer datorn att finnas i mitt arbetsrum på nedre våningen, alltså är klädvårdsrummet MYCKET närmare. Det finns ju bara en möjlig konsekvens av detta, eller hur?

Personlighet

Det är en märklig känsla att inse att ens barn har egenskaper i en sammansättning och ett urval som delvis är helt annorlunda än min egen personlighets olika nyanser. Jag var t.ex. mycket, mycket blyg, ja, nästan försagd, som barn, medan min dotter är framåt och omedelbar och gärna tar rum i en social situation. Jag är lite lättad över att hon inte verkar tyngas av samma förskräckliga blyghet, som jag släpade omkring på som barn, och som jag fortfarande kan slås av alltid nu och då, även om jag lärt mig att hantera den någorlunda vuxet. Samtidigt är hon alldeles otroligt mammig mitt i all sin utåtriktade tuffhet. Hon är helt enkelt en så intressant person, min lilla unge. Jag har förresten kommit fram till att jag vill kalla henne bara E, istället för Lilla e, härefter i bloggen. Det där ordet "lilla" framför passar visserligen ihop med hennes storlek och ålder, men inte med den plats hon har i min tillvaro och mitt hjärta.

Äpple

Jag tycker inhemska höstäpplen är så vackra med sin krispiga röda färg och det mest bedårande söta man kan tänka sig är min dotter gnagande på ett sådant äpple.

Om sommaren är en årstid för kroppen så är hösten en årstid för själen. Vad vintern är till för har jag inte kommit underfund med.

Mellanmål

Friden lägrade sig i det lilla köket där frisk höstluft blandades med doften av nybakat bröd. Mamman och barnet satt vid bordet, bet i varsin saftig brödbit, tittade på varann med ett leende och myste.

I bakgrunden spelade denna text:

Not going back

Keep my eyes on you
my feet on the track
I've comitted myself
I'm not going back

Keep my head in heaven
My feet on the ground
Your love in my heart
Your word in my mind

On my way to transformation
Into your likeness
Running for your glory
To shine through my weakness
Trusting your mercy and love
To keep me on the road
My eyes on the goal

And I'm not giving up
I'm not giving up
I'm putting one foot
in front of the other
And I'm not giving up

Lyssna till en annan sång av musikmakaren här.

En dag som blev bättre

Dagen började inte så bra. Den fick första starten redan 04 då det lilla livet vaknade av att nappen saknades. Jag upp och leta febrilt, ingen napp någonstans, ut på jakt i lägenheten, medan Lilla e:s röstvolym ökar oroväckande. Hittade en vilsekommen i botten på en djup väska, känner hur maken stressar upp sig över att inte få sova i fred, drar den hulkande lilla intill mig och stoppar in nappen. Tystnad. Tills hon börjar med "jag-somnar-snart-hummandet". Maken suckar bredvid oss och drar täcket över huvudet, Lilla e hummar vidare. Och vidare, men i något skede somnar vi i alla fall. Maken stiger upp tidigt och far på jobb, Lilla e och jag sover, och sover- och vaknar först 10.15 för första gången i historien! Där for dagens planerade besök på Öppna dagiset. Jag känner mig melankolisk och i behov av sällskap. Lilla e är förvirrad över sin egen plötsliga sömnförmåga och ganska gnällig, tills jag tar oss båda i kragen, slänger mig i duschen, matar i oss lunch och ringer en vän och frågar om vi får komma på besök. Vi kommer hem glada och mätta i magen av stadigt mellanmål (måste verkligen börja med stadigare mellanmål annars också!) berikade med doftande plommon och äpplen. Lilla e är på strålande humör resten av kvällen.

Dessutom har vi, för ovanlighetens skull, städat hemma eftersom vi hade en mäklare på besök idag för värdering av vår lägenhet. De flyttlådor som redan är packade är staplade utom synhåll och de rena ytor som plötsligt omger mig fyller mig med ro. Måtte vi nu bara få lägenheten såld till ett någorlunda bra pris.

Potatissallad godare än affärens

Jag saknar ibland min första blogg, den som kraschade med bloggen.fi, bl.a. för att jag hade rafsat ner en del snabba och bra vardagsrecept där. Med bra menar jag alltså oftast riktigt goda! Men här kommer i alla fall dagens plötsliga inspiration:

4-5 kokta kalla potatisar skärs upp i lämpliga bitar och får göra sällskap med en färsklök (allt med, särskilt det gröna), och två slantade morötter, som hastigt blev lagom mjuka när de fick koka i lite vatten. De sista kokminuterna hällde jag i en stor näve fryst majs. Allt detta kröns med en burk creme fraiche med smak av soltorkad tomat och fetaost, och så lite svartpeppar på det hela, och middagen är klar. Vi åt söndagens rostbiff till, vilket nästan kan låta pretentiöst, men i sanningens namn så är det mat som räcker till flera måltider och som är världens enklaste att tillaga.

("Vi" är alltså jag och maken. Vår avkomma, som är mjölkallergiker fick annat, men receptet var lagom för oss två matfriska typer)

Hemma

Om man har att välja mellan att sitta vid köksbordet i lugn och ro med en kopp kaffe, eller mysa i sängen bredvid en varm och mjuk, liten unge, som sover sin dagssömn, så tycker jag att båda alternativen är ganska oslagbara.

Ihana

Vi var i lekparken idag och stötte på två coola skolkillar, slängiga och tuffa i rörelserna, fast de var bara kanske cirka 10, 11 år. Den ene vände sig om, såg förtjust på Lilla e och konstaterade: "aika ihana vauva" (ganska härlig bebis)! Jag kan ju inte annat än hålla med.

Smärta

Jag gjorde misstaget att ta de högklackade skorna igår. Nu vankar jag omkring som en anka med en foglossning, som återuppstod snabbare än jag hann gå tre steg. Det verkar som om alla mina fina skor och stövlar med klack får förbli dammsamlare och det vore ju ett för sorgligt öde! Någon som vet något botemedel mot detta elände som kallas foglossning? Jag levde i förhoppning om att den skulle försvinna med graviditeten, men det gjorde den ju inte.