Insomnia

Om man har svårt att somna kan man ju alltid stiga upp och städa köksskåpen eller läsa bloggar. Gissa vilket alternativ jag valde!

Läget? Jorå...

Fredag:
jag gråter. Och gråter. Och gråter lite till.
Lördag:
jag vaknar med svullna ögon och gråter några gånger ännu.
Söndag:
det börjar lätta i själen
Måndag:
vi träffar en annan mamma med bebis, leker i park, kommer hem och jag lyckas äntligen få något till stånd i kaoset som kallas hem.

Sånt.

Kajsa Kavat

Lilla flickan och jag har varit i storstaden idag. Satt med en massa andra mammor och flera riktigt små bebisar i köpcentrets skötrum och kände tacksamhet i hela kroppen. Tacksamhet över att jag fick inträde i den världen till slut. Tacksam över att jag också har fått sitta med ett riktigt litet knyte vid mitt bröst. Tacksam över att mitt lilla knyte nu är så sprudlande, stark och livlig, ingen liten bebis mera, utan en liten flicka. "Tomera" som vår finskspråkiga granne sa, det betyder ungefär käck på svenska. Och det är just vad hon är, en riktig liten Kajsa kavat (fast hon heter verkligen inte Kajsa).

Dagens citat

Blev lite tröstad av några rader i en tidning idag:
"Som förälder har man också sina begränsningar och det måste barnet vänja sig vid. Var ärliga mot er själva och inse era begränsningar. Känn inte dåligt samvete över att ni är människor med begränsningar".

Man skulle ju så väldigt gärna vilja vara perfekt. 

Trött

Jag är så vansinnigt trött. Somnade som en klubbad säl med lillflickan på förmiddagen och stjälpte i mig två stora muggar kaffe efter lunchen på det, men jag är ändå så trött, så trött ända in i själen.

Någon som har pigghetstips att dela med sig av?

Sött

Ikväll somnade lilla härligheten så sött. För att en timme senare vakna och snurra som en värre propeller i två timmar. Det kändes lite mindre sött. Ändå är hon även i det läget ganska oemotståndlig när hon kikar upp på mig och fnittrar till, innan hon igen snurrar, viftar och sparkar och vägrar att somna om.

AA

Jag tycker visserligen om ord, men det finns ord jag vill bannlysa ur mitt medvetande. Till dem hör de bedrägliga orden "alla andra", som i t.ex. "alla andra mammor verkar veta vad de gör", eller "alla andra familjer har städat hemma". Ni kommer säkert på flera exempel utan min hjälp. Grova, generaliserade förenklingar av verkligheten där man nedvärderar det man själv är och/eller har i en aldrig sinande ström av helt onödiga och orättvisa jämförelser. Jag skulle kalla dessa jämförelser för energitjuvarnas elit.

När lilla dottern blir stor nog kommer jag säkert att få höra dessa ord till lust och leda i vilket fall som helst, så jag ska verkligen se till att inte utsätta mig själv för dem nu. Efter detta förnumstiga samtal med mig själv ska jag gå och lägga mig, men först ska jag andas in vårens förföriska dofter genom det öppna fönstret en stund.

Dansa i neon

Min hjärna brukar sjunga. Jag har ofta en melodi eller sång som porlar på inombords. På sista tiden har det påfallande ofta handlat om barnsånger, men idag kom jag på mig med att i tankarna nynna på "Jag vill dansa i neon". Ni vet, den där Lena Philipssons låt från förr i tiden. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka detta överraskande utbrott av 80-tal i mitt sinne. Jag har absolut ingen aning om varifrån impulsen kom. Borde jag vara road eller oroad?

(Nej, LP hörde aldrig till mina favoriter. Måste bara försäkra er om detta.)

Blogg och bön

Ibland kan jag tänka att blogginlägg jag läser påminner om böner. Tankar, frågor och känslor som skickas ut i "rymden" i hopp om att bli hörda och kanske få gensvar. Då tänker jag också att alla dessa ord, som cirkulerar omkring faktiskt blir hörda, av en Gud som är stor nog att kunna fånga in alla orden och se den verklighet som ligger bakom. Däremot lär han väl inte svara i kommentarfältet...

Award

För en halv evighet sedan fick jag en award av fina Criss. Tackar för den! Awarden blev liggande i väntan på åtgärd, men ikväll ska den skickas vidare!




Reglerna för Liebster Blog Award ser ut så här:

Denna bloggaward lämnas över till 3-5 av dina favoritbloggar, som har mindre än 100 följare. Awarden går vidare till de du valt ut, genom att du lämnar en kommentar på deras blogg. Berätta för dem att deras blogg är en av dina favoriter och att de har utvalts till Liebster award. Den som får awarden länkar till den person som gav den till dem, och fem av hans/hennes favorit bloggar med mindre än 100 läsare.

Ok, here we go:

Nori skriver om en vardag som jag alltid nu och då känner igen mig i.

Emve är en pysslig småbarnsmamma.

Tonci har jag följt länge. Hon skriver om sådant som får hjärtat att brista.

Esmes mamma är en ny favorit, med vackert språk.

Hanna är en gammal, sympatisk favorit. Den enda i denna bukett som inte lever i småbarnsbubblan just nu.

Håll till godo, jag skulle kunna länka till många flera. Det finns så många fina bloggar, värda att följa!

Tips

Nyligen skaffade jag ett smycke, som bär min dotters namn. Kreativa Jutta i Sibbo tillverkade det fina halsbandet.

Avvänjning 3, klart slut!

Min dotter är ett avvant barn. Jag äter smör, dricker mjölk, slickar i mig en glass i solen, men det känns inte alls som jag trodde. Det var många gånger mera sorg och saknad efter avslutad ammning än jag hade väntat mig. Jag var inte förberedd på det. Jag hade bara föreställt mig att jag skulle njuta av att få äta utan restriktioner, att det skulle kännas bra att lägga undan de tråkiga ammningslinnena till förmån för fina bh:n, att det skulle vara skönt att inte bli stel i nacken av att ligga i sängen och amma. Flickan min verkar ha accepterat det hela utan större åthävor, men mina känslor har stormat. Kanske slutet kom lite för abrupt. Jag slutade på en gång 1 maj efter att ha varit på middag hos vänner och fallit till föga inför ostarna som bjöds. Då hade jag haft ett par ammningsfria dagar, men inte i rad, och hade nog föreställt mig att det skulle ta oss ännu en tid att vänja oss av med ammandet.